Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Levnadstrött?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skarpaste lopp uppåt trätrappan och långs Riksdagshusets
gavel åt Norrbro till.
Konsuln ryckte och slet i sitt överplagg utan att
dock för ett ögonblick släppa ögonen från den
framilande gestalten:
»Han tänker möta vid Strömparterren. — Herre
Gud, begriper han inte att det då är för sent! Hon
hinner ju sjunka hundra gånger om innan dess . . .»
»Nej, nej! Se bara, han är klokare än så!»
»Kors i all min dar, det där var sannerligen flott
gjort!»
Det sista utropet kom från direktören, själv
duktig gymnast, och avlockades honom genom anblicken
av den okände mitt emot, som plötsligen, efter
att ha hoppat upp på stenbarriären, med ett vigt
språng förflyttat sig över till en på strandremsan
nedanför muren växande poppel.
Ynglingen — någon äldre person, om inte en
akrobat av facket, hade näppeligen vågat sig på
en dylik ekorrmanöver — hade i ett nu hasat sig
ned långs stammen och med ett par raska språng
nått vattenkanten.
»Där är hon, vid Gud där är hon — ännu är hon
inte under!»
Konsul Viborg pekade med ivrigt finger på ett
mörkt föremål, som följande den allt starkare
strömmen dykt upp ur skuggan från motsatta
stranden:
»Bravo, nu tar han sats — there he goes! Duktig
pojke, förbannat duktig pojke!
Titta bara, han har henne, så sant jag lever . . .
Hallå därnere! Snedda motströms, så inte
strömmen tar er! Häråt, här finns hjälp!»
Redan vid första ögonkastet hade Jonas Viborg,
då han sprang ur bilen lagt märke till en vit- och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
