Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
trovärdighet, hafva påpekat enskildheter, som icke
kunna bero på sann och äkta tradition, och i flera
fall (synnerligen beträffande de vidlyftigare sagorna
Njála och Laxdœla) visat, att sagoförfattarne tämligen
fritt handskats med fakta, när det gält att
åstadkomma god effekt i skildringen eller sträng komposition
efter samtidens smakregler.[1]
Att de gamle författarne gått till väga på sådant
sätt, är också ganska lätt förklarligt. De flesta af
isländingasagorna hafva ju blifvit satta i form (utan
att strax upptecknas) för att berättas, ofta och
hälst i stora sällskap; medan författaren samlade och
ordnade stoffet samt klädde det i lämplig form, var
hans syfte, ej att framlägga sitt arbete för lärde och
kritiske läsare, utan att lifligt föredraga det för en
åhörareskara af män och kvinnor, samlade i festligt
lag, på förhand upprymde af mat och dryck, lekar
och skämt. Bifall af en sådan publik måste vinnas i
mycket högre grad genom det roande och det
konstmässiga än genom nakna fakta, vore de ock sofrade
med en Ares skarpsynthet och samvetsgrannhet.
Huru det vid dylika tillfällen plägade tillgå, se
vi bäst af den beskrifning, Sturlungasaga gifver oss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
