Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och det är tydligt, att, ju längre in i enskildheter
parallelismen drifves, dess mera skäl har man att
misstänka afvikelse från verkligheten.
Den ända in i många detaljer genomförda
parallelen mellan norsk-hataren Ingjaldr och
isländinga-fienden Ívarr samt uti bägges lyckliga omvändelse
(kap. I—III) har redan Möbius (Ueber die ält. Isl.
Saga, s. 45—46) funnit påfallande.[1] — Öfver hufvud
taget erbjuder sagans början (om Glúms fader och
Glúms egen ungdom) rätt mycket misstänkt stoff;
möjligt är, att de gamla lokala minnena härvidlag
varit mycket knappa, om sådana ej alldeles saknats.
Från sägnernas allmänning torde särskildt följande
drag vara hemtade:
1:o. Glúms fader Eyjólfr segrar i holmgång öfver
en bärsärk och räddar därigenom en flicka, hvars
fränder varit för svaga att bestå kampen (IV 11—65;
jfr Heinzel, Beschreib. s. 155).
2:o. Glúmr är sent utvecklad, i ungdomen
föraktad för sin slöhet och tröghet, men röjer plötsligen
ovanlig kraft och klokhet (jfr Heinzel s. 131).
3:o. En bärsärk går salen rundt och frågar en
hvar, om denne anser sig jämgod med honom, får af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
