Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bronsåldersfynd från St. Dalby i Kastlösa socken, Öland, Beskrifvet af Fabian Baehrendtz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Brons åldersfyndét från St. Dalby.
I alla tider har man betraktat jord och vatten som goda
förvEiringsställen, och särskildt under ofredstider har man ofta
på sådant sätt sökt gömma undan värdesaker. Redan våra
äldsta historiska framställningar tälja om huru man drog till
skogar och sjöar med sina ägodelar, när fienden kom i landet.
Härmed stämma fullkomligt de förhållanden, under hvilka en
mängd fynd anträffas. Sakerna hittas ofta i mossar, som fordom
varit sjöar, eller i skog och mark, vanligen vid eller under
någon stor sten, som sannolikt utgjort märke på platsen, där
dyrbarheterna blifvit gömda. Dessa ligga icke spridda utan alltid
sammanpackade, de smärre vanligen inlagda i kärl af brons
eller lera. Tager man i betraktande alla omständigheter vid
dessa fynd, får man ovillkorligen det intrycket, att sakerna
blifvit omsorgsfullt gömda, så att de icke tillfälligtvis skulle kunna
upptäckas men å andra sidan utan svårighet under förändrade
förhållanden finnas igen af sin ägare. Emellertid har denne af
något skäl icke kunnat söka reda på sin skatt, och så har den
blifvit liggande, tills den i vår tid af en händelse påträffats.
Afven efter sitt innehåll måste dessa fynd uppfattas som
tillfälligt nedlagda. De innehålla just hvad man kan antaga, att
den tidens människor skulle haft anledning att gömma, såsom
smycken, redskap och dylikt. Somliga hafva tydligen tillhört
någon metallarbetare: de äro rika på sönderbrutna saker,
af-sedda att gjutas om, bronsklumpar, gjuthufvuden, halffärdiga
smycken och redskap m. m. Vapen förekomma däremot sällan;
sådana gömdes ej g-ärna under den krigiska forntiden. — Dylika
fynd kallar man depotfynd, i det jord och vatten blott mottagit
sakerna såsom depositum.
För jämförelse meddelas följande utdrag ur professor y.
Dubens skildring af likartade förhållanden hos lapparne.*) Däri
heter det bland annat:
»I silfver äga de rika lapparne ofta ganska mycket, både
specier och silfversaker, ända till några hundrade lod. Förr
brukade allmänt husbonden, då han hade samlat något,
ned-gräfva detta eller gömma det under stenar, stundom med mera
omständlighet i en låst ask, i koppar- eller messingskittlar, i
■) Jfr O. Montelius, Bohuslänska Fornsaker, Bihang, s. 27 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
