Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bronsåldersfynd från St. Dalby i Kastlösa socken, Öland, Beskrifvet af Fabian Baehrendtz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sämsta beskaffenhet; löftet var dock uppfylldt. Ä andra sidan
har man under liknande förhållanden funnit de bästa och
värdefullaste föremål, man känner från vår hedna tid: präktiga svärd,
yxor och lurar af brons samt dyrbara kärl och smycken af
guld och silfver.[1]
Afven andra orsaker torde för öfrigt hafva kunnat
föranleda nedgräfvande af dyrbarheter. Mången trodde, att sålunda
gömda skatter skulle komma ägaren till godo i ett kommande
lif. Härom heter det i Ynglingasagan: »Hvar och en skulle
komma till Valhall med de skatter, som han hade med sig på
bålet; det skulle han ock njuta, som han själf hade i jord
graf-vit.» Samma tro omtalas i senare tider från Lappland. En lapp
tillfrågades, hvarför han gräft ned sina penningar, och svarade
därpå: »Om mina penningar efter min död fölle i andras
händer, hvad skulle jag då hafva att lefva af i de dödas land?»
Mera tillfälliga orsaker omnämnas här och hvar i den äldre
nordiska litteraturen. En rik bonde nedgräfde af hat mot sina
arfvingar alla sina dyrbarheter. En annan, som hyste
misstroende till .sin hustru, gömde »mycket gods», då han en gång
skulle anträda en längre resa. Ett svärd sänktes en gång i
hafvet på grund af den förbannelse, som hvilade öfver det.
Att i afseende på hvarje fynd af göra, hvilken af de nu
antydda orsakerna varit den verkande, är naturligtvis i
allmänhet omöjligt.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
