Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
35
Af domkyrkan uppbar Rusenius samma lön som företräda-
ren, 40 dir 26 öre 16 pgr, jämte 12 dir för tornurets’ skötsel;
men liksom Beckstadius klagade han öfver densammas ringhet;
«med 14 dir i kontant lön kunde han ej betala ringkarlarna vid
kyrkan», hvarför han också ständigt låg i tvist med dem om
aflöningen. Rusenii ekonomiska ställning tyckes hafva varit
vida svårare än Beckstadii"). Han var ej heller som denne
kantor vid läroverket. För att i någon mån hjälpa honom i
hans nöd under de bekymmersamma tidsförhållandena — de
sista åren af Karl XII:s regering — beviljade domkyrkorådet
den 18 november 1715 hans begäran att få öfvertaga dödgräf-
varsysslan och därför uppbära lönen.
Åt kantorn var ingen lön anslagen — han åtnjöt blott sport-
ler —, och Rusenius kunde ej afstå till honom något af sina
redan förut alltför obetydliga inkomster. Öfver detta missför-
hållande besvärade sig Larelius upprepade gånger hos dom-
kapitlet. Som han med hustru och barn befann sig i stor
fattigdom, heter det i en skrifvelse den 29 mars 1721, anhöll
han, att konsistoriet ville förhjälpa honom till någon ersättning
för denna tjänst, som han nu så lång tid skött utan någon
vedergällning. Saken hänsköts till domkyrkorådet, som slut-
ligen den 13 okt. s.å. bestämde, att »hvar fjärde söndag skulle
till kantorns förmån kringgång ske med en särdeles håf såväl
i högmässan som i aftonsången». Härmed var dock Larelius
ej belåten, utan begärde i en ny skrifvelse till domkapitlet i
maj 1723 »att blifva förhulpen till någon bättre och viss lön».
Innan något hann åtgöras härför, kom Rusenii död och änd-
Tade förhållandena.
3. SVEN LARELIUS delade 1723 års lön med Rusenii arf-
vingar. Den 6 nov. 1723 antogs han af domkapitlet till ordi-
narie -innehafvare af klockarbefattningen, hvari han stadfästes
af domkyrkorådet den 26 april 1724. Härvid betonades ut-
>) I en skrifvelse till domkapitlet från juli 1718 talar Rusenius om det
stora trångmål, hvari han befinner sig. »Gud vet här är en mycket svår
tid», heter det bland annat, »och en rätt slätt inkomst, så att jag såväl som
min hustru med suckande måste taga styfvern från munnen och gifva
ringkarlarna, som väl behöfva den att köpa bröd för».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
