Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
År 1683 utfärdades, såsom förut är nämndt (s. 14), en sär¬
skild stadga rörande dessa grafvar, hvarigenöm pris och ägande¬
rätt m. m. bestämdes. För en graf i högkoret skulle betalas
»af en främling och den, där utom församlingen är», 300 daler
kopparmynt, af den, som är i församlingen och ingen graf
haft uti gamla stadskyrkan, 200 dir kmt och af den, som ägt
graf uti nämnda kyrka, allenast 150 dir kmt. För grafvarna på
stora gången ifrån högkoret och till tvärgångarna samt för de
trenne främsta grafvarna i hvardera korsgången skulle betalas
resp. 200, 150 och 100 dir kmt och för de öfriga ner till stora
dörren samt för dem, som lågo vid tvärdörrarna, resp. 125,
100 och 75 dir kmt. Då en graf genom arf öfvergick till andra
än den förra ägarens barn, skulle till kyrkan betalas 6 dir kmt.
Vid hvarje graföppning skulle betalas 15 dir kmt. Orafbrefven
skulle utfärdas af biskopen och magistraten, och kyrkans före¬
ståndare hade utan deras samtycke ingen makt att sälja någon
graf.
Den första grafplats, som kom till användning i domkyrkan
(n:r 26 på stora gången mellan koret och tvärgången), inköp¬
tes den 3 febr. 1681, sålunda innan kyrkan var invigd, af änkan
efter handlanden och rådmannen David Haijock, hvilken därför
betalte 100 daler kopparmynt. Hennes man var den förste,
som begrofs i domkyrkan; såsom rådman hade han fri klock¬
ringning, graföppning och bårkläde, Sedan kyrkan 1682 blifvit
invigd, köptes allt flera grafplatser, och åtskilliga år uppgingo
inkomsterna härför till 300—400 daler silfvermynt. Som graf¬
varna emellertid gingo i arf, ja till och med kunde säljas af
innehafvaren, upphörde snart nog nästan alla grafköp från
kyrkan, och därmed nedsjönko hithörande inkomster till en
obetydlighet.
Mot slutet af 1700-talet var man allvarligt betänkt på att
åtminstone inskränka bruket att begrafva i domkyrkan. Härom
heter det i domkyrkorådets protokoll den 9 maj 1789: »I öfrigt
önskade domkyrkorådet, att en hvar för eget och församlin¬
gens väl och till undvikande af de olägenheter, som därmed
åtfölja, ville aflåta att i domkyrkan låta begrafva sina döda.
Och som en högre afgift mycket torde härtill bidraga, ty blifver
den vanliga afgiften 1 rdr 8 sk. till domkyrkan och dess be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
