Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 2 —
avsett att alternerande förläggas till orter, som företedde större
intresse i arkeologiskt eller konsthistoriskt hänseende. Utom
föreningens ledamöter skulle även andra fornforskningens
vänner till detta senare slaget av möten inbjudas. Föreningens
första ordförande blev statsrådet Gunnar Wennerberg.
Föreningens styrelse hade efter uppmaningar från det
gamla minnesrika Värend och föregången rådplägning med
sina ledamöter i denna bygd bestämt sig för att det första
vetenskapliga årsmötet skulle hållas i Växjö och öppnas den
1 juni 1870. Valet av ort ansågs som särdeles lyckligt.
Tvenne instruktiva fornsakssamlingar funnos på platsen. Den
omgivande orten bjöd på vackra byggnadsminnen i
Kronobergs och Bergkvara slottsruiner, båda under mötet besökta
av många dettas deltagare. En storartad rikedom på jordfasta
fornminnen, av vilka föreningen vid besök på platsen som
gåva mottog Inglingehögen, Ingelstads stolta »kungshög»
förhöjde ortens lämplighet som mötesplats. Bland de få
långväga främlingar, som tillstädeskommit — kommunikationerna
voro ju då ej så bekväma som nu*) — märktes mötets utsedde
vice ordförande, Kalmar stads hävdatecknare läroverksadjunkt
Gustaf Volmar Sylvander. Ytterligare två representanter för
Kalmar län biand medlemmarna hade infunnit sig, nämligen
kungl, sekter C. A. Gethe och hovstallmästaren Jac. Wilh.
Beijer, den senare medförande från sin fornsakssamling, sedan
1887 Kalmar slotts museums egendom, några särdeles vackra
flintyxor, vilka han efter diskussionens slut andra mötesdagen
förevisade för mötesdeltagarna.
I fråga om första överläggningsämnet på
mötesprogrammet, som lydde: »Huru skall den håg för fornforskning, som
på senare tider väckts i flera av våra landskap, kunna till Fullo
göras fruktbärande, och huru skall en sammanslutning och ett
ordnat samarbete mellan de särskilda landskapsföreningarna
åstadkommas?», beslöt mötet uttala den önskan, att
fornminnesföreningar måtte bilda sig i de landskap, där sådana icke
finnas; att dessa måtte sätta sig i förbindelse med Svenska
Fornminnesföreningen och i hennes blivande tidskrift lämna
*) Ernmaboda—Kalmar järnväg blev färdig 1874.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
