Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 31 –
emanerande från dylika av helt små dimensioner, vanliga under
6- och 700-talen. Bland fyndplatser för dem må nämnas ett
större gravfält i Harby (Ljungby socken), som år 1876
plundrades av skattsökare, men vars fornsaker till åtskillig del några
år efteråt genom köp och gåvor tillfördes museet och, oavsett
saknaden av uppgifter om den inbördes samhörigheten
föremålen emellan, utgöra dettas intressantaste gravfynd. Ej mindre
än fjorton dylika parvis burna ovala spännen, bland vilka
märktes två med kvarsittande tyg vid nålfästena, ingå i de
bevarade fynden, jämte fem delvis förgyllda likarmade
båg-spännen, sex armringar, flera svärd och spjutspetsar,
spelbrickor, över tusentalet glaspärlor m. m. I gravarna lär det ha
kommit till synes stora tygstycken, men enär gravfältet, som
nämnt, hemföll åt skövling, tillvaratogs ingenting därav. De
funna spjutspetsarna giva i allmänhet intryck av större tyngd
och kraft än den äldre järnålderns. Svärden äro oftast
tveeggade med en bred fåra (blodrand) längs klingans mitt för att
göra vapnet lättare, och fästet slutar vanligen med en stor
tre-sidig knapp. Yxorna (av järn) med bred åt båda sidor
förlängd egg ha använts icke endast som verktyg utan voro även
fruktansvärda vapen i vikingarnas händer.
Belysande för ett enklare gravskick under vikingatiden är
ett fynd från 1878 i Ås’ socken (Öland), bestående av två grova
lerkärl med som innehåll endast kol och den dödes brända ben.
Ej sällan förekomma i fynden nycklar än liknande våra
nuvarande, än av mer eller mindre avvikande former, ofta
fästa flera tillsammans på en ring. Från Öland företrädesvis
leda de i samlingarna bevarade proven på nycklar sitt dolda
ursprung, burna en gång kanske av nordiska husmödrar, som
tecken på deras välde inom hus.
Som mera säreget fornföremål förtjänar att nämnas ett
bronsbeslag till en sele (med stora hål för tömmarna), vilket
synes ådagalägga, att dåtida vägarna på Öland varit farbara
för vagnar, medan man sannolikt på fastlandet ännu
huvudsakligen fick nöja sig med ridvägar.
Anmärkningsvärda i den rikhaltiga samlingen äro, utöver
vad redan framhållits, tre defekta halsringar av silver från Norra
Förlösa, den ena snodd, den andra flätad och den återstående
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
