Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
befinnes den nu ha utvidgats med fyra elddon (bland dem
eldpistoler eller eldkatter), vaxstapelställ av mässing, en
ljuskärna av lera, till formen lik en mjölkcistern, att användas
vid ljusstöpning, mässingslampetter i gjutet och drivet arbete,
därav två, som fordom tillhört Kalmar slott, samt ljussaxar,
varjämte antalet av stakar ökats och av lyktor flerdubblats.
Bland sistnämnda ökning äro de två*) lyktorna av
mässing och koppar, som alltsedan sin ankomst varit
upphängda i Grå salen. Något prov på de äldsta i Kalmar brukade
tändstickssorterna hade Bæhrendtz ännu ej medhunnit anskaffa.
Som bevis på skräcken i dessa elddons barndom för
olyckstillbud genom dem må erinras om en magistratskungöreise
från år 1844, i kraft av vilken försäljning av s. k. tändstickor
förbjöds på Kalmar gator och offentliga platser med hänsyn
till eldfaran för stadens vedgärd och upplagen vid hamnen.
Superi och uteliv florerade då ohejdat bland de lägre folklagren.
I likhet med föremålen, som avse belysning: lyktor och
ljuskronor, voro även tidmätarna fördelade på skilda håll i
slottsrummen. I Gyllene salen träffas sålunda ett urställ och
tre**) bordsur. Av dessa sistnämnda inköptes det äldsta
(med verk av Johan Wideman, Karl XI:s hovurmakare) 1877,
ett annat 1879. Intressantast av föremålen inom
förhandenvarande grupp äro eljest de i monter i Gröna salen utlagda
för Sverige så karakteristiska runstavarna, redan vid sistnämnda
tidpunkt tretton till antalet eller lika många som för närvarande,
de flesta deponerade av läroverket. Stavarna, som i allmänhet
tillhöra den mycket spridda svärdsformiga typen, kännetecknas
av platt kavel, som vid basen hos de äldsta exemplaren har
ett dolkliknande fäste, en typ som är utmärkande för södra
Östergötland och Kalmar län. Deras uppgift är att vara en
evighetsalmanack, inom vilken de sju första runorna i runraden,
en för varje dag i veckan, ständigt upprepas och motsvara
de s. k. söndagsbokstäverna i det kyrkliga kalenderåret, var-
*) Båda gåvor av den för fornminnessaken intresserade handlanden
Carl Johan Lind, ägare av gamla apotekshuset vid Södra Långgatan i Kalmar.
**) Ej omnämnda i 1882 års katalog, soin däremot under n:ris 285—87
upptager väggurverk och under 238—94 »gamla fickur». Om runstavarna
innehålla alla kataloger fr. o. m. 1882 utförlig beskrivning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
