Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2
För att underlätta förståelsen av en del tekniska frågor
vilka icke kunna uteglömmas vill jag i korthet meddela att
alun — ett dubbelsalt av svavelsyrad lerjord och kali — är ett
mycket viktigt råämne för färgerier, garverier, pappersbruk,
bläckfabriker m. m. och finner dessutom vidsträckt användning
för medicinska ändamål. Alunskiffern består av leraktiga
ämnen med en viss halt av brännbara organiska ämnen, svavel,
svavelsyrad kalk samt kali. Tillverkningen av alun tillgår på
följande sätt:
Alunskiffern brännes i fyrar —, den röda askan kallas
»rödfyr» eller »kallfyr», — askan utlutas i stora lutbassänger
(kar), varvid en del salter gå i lösning. Denna innehåller
huvudsakligast alun och indunstas i blypannor eller grytor
varvid »alunslammen» avsätter sig, en gulgrön massa vilken
användes såsom färg. Ur den renade klara lösningen
utkristalliseras alun av första kvalité, kallad »saffian», vilken avfiltreras
och renas genom omkristallisation, varefter den torkas och
förpackas. Lösningen från den första kristallisationen innehåller
ytterligare alun och järnsalter, — t. e. vitriol (Järnsulfat), —
vilka utvinnas genom indunstning och omkristallisation. —
Den röda askan torkas och males och användes såsom
rödfärg, vilken tillsammans med den ovannämnda gulgröna
slam-färgen bildade en viktig handelsvara i gamla tider.
Dessa förklaringar skola ersätta den tekniska del, vilken
detta arbete egentligen borde omfatta bredvid den
sammanställning av historiska data, vilken jag här lämnar utan att vilja
kalla den historisk. Den har tillkommit med anledning av ett
föredrag vilket jag hållit inför Kalmar Teknologklubb år 1925,
omfattande en redogörelse för de öländska alunbruken och
nutidens industri på Degerhamn. Jag hoppas att detta arbete
någon gång kompletteras genom en teknisk.del vilken ej borde
inskränka sig till de öländska alunbruken utan även
behandla de övriga svenska alunbrukens teknik, vilken bjuder
på mycket intressanta uppgifter. Den svenska alunindustrien,
vilken nu är nästan glömd, är mycket gammal och hade
antagligen redan i slutet på 1500-talet nått en hög utveckling i
både tekniskt och ekonomiskt hänseende.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
