Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24
vid bruket bl. a. mineralogen K. A. Sjögren och ingeniör H.
Samzelius. — Emellertid försämrades aluntillverkningens
ekonomi med stora steg i början av 1870-talet, varför slutligen
firman Winberg & Meijer sålde Lovers Bruk år 1875 till ett
nytt bolag »Siluria». Detta bolag, vilket startades med stora
förhoppningar, ämnade omlägga hela bruket och bedriva
tillverkningen av osläckt kalk och skiffermjöl i stor skala1). År
1876 tillverkades ännu:
alun ............ 380 tr
vitriol............ 200 »
osläckt kalk... 11,924 »
rödfärg......... 315 3A »
I en cirkulär till aktieägarna av år 1878 heter det: »Sedan
den gamla aluntillverkningen såsom förlustbringande och
osäker, måste upphöra, användas nu alunverksarbetarne för
kalktillverkningen».
Aluntillverkningens period hade alltså därmed slut och
efterträddes av kalktillverkningen under en tidrymd av endast
några år.
1 samma circulär fordras aktiekapitalets ökning från 100,000
till 300,000 kr. Då denna emellertid icke kunde åstadkommas,
beslöts bolagets likvidation, varefter bolaget försattes i
konkurs. Betecknande är att även konkurrentens, Ölands
Alun-bruks ställning var så svag att det icke kunde begagna
tillfället att inköpa Lovers Bruk, utan grosshandlare Smerling i
Stockholm köpte år 1880 Lovers Bruk, med utmål,
hamnanläggning m. m. Å bruket bedrevs utom aluntillverkning, vilken
var obetydlig, kalkbränning, skiffermjöltillverkning och
sten-sliperi och huggeri i rätt så stor utsträckning. Stenarbetena
såldes över hela östra Sverige och t. o. m. till Ryssland (Libau)
och de tyska östersjöhamnarna. Smerling behöll bruket endast
till år 1885, då han sålde det till Konsul N. Persson i Hälsing-
’) Skiffermjöl användes, innan portlandcementet blev känt, för att
blanda kalk, vars hållfasthet därigenom förbättrades betydligt, så att den
kunde användas för vattenbyggnader, denna blandning kallades för övrigt
även i de äldre tiderna för »cement»; mycket känt var »Garphytte cement»,
vilket tillverkades redan på 1700-talet av en blandning av skifferaska och
bränd kalk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
