Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28
ningen därtill är att söka dels i den omständigheten att det
nya bruket erbjuder sig och blir tvunget att använda skiffer
såsom bränsle, dels utan tvivel i myndigheternas missnöje
med missförhållandena å Lovers Bruk både på Småland och
på Öland under den Lowénska regimen, under vilken till följd
av minskad tillverkning avgifterna till Kronan år för år minskats.
Själva förbudet att använda ved tog man icke så allvarsamt.
Räkenskaperna vittna om den vedtransport vilken igångsattes
från Smålands skogar och tvisterna mellan Lovers Bruk och
Ölands Bruk om vedfångrättigheterna på Småland vilka aldrig
ville taga slut, men 1823 hade Ölands Alunbruk såväl som
Lovers Bruk sina pannor inrättade för eldning med skiffer och
bergmästaren J. T. Geisler berömmer i en skrivelse av den 2
aug. 1823 till Bergscollegium bruksledningens driftighet.
Uppfinningen gjordes i alla fall av Ölands Alunbruk.
År 1805 inköpte Adlersparre handlanden Foënanders andel
i bruket (3/s) och blev därmed huvudintressent. Redan år 1806
kom verket i gång, då 174 tunnor alun tillverkades. När man
försöker närmare sätta sig in i de förhållanden under vilka
han startade företaget, måste man beundra hans energi och
målmedvetna arbete, med vilket han trotsade och övervann
alla svårigheter. Södra Möckleby var då ett litet fattigt
samhälle, där knappast folk var att uppbringa för företagets
byggande och drift. Det fanns en hamn, men den ägdes av
konkurrenten, vilken med alla krafter försökte kuva och hejda det
nya bruket, så att vid otaliga tillfällen länsstyrelsen eller
Bergscollegium fingo ingripa för att stifta fred, och de flesta av
deras utslag överklagades och slutade inför Kungl. Maj:t.
Sedan Adlersparre 1812 hade blivit utnämnd till landshövding,
var han bättre i stånd att motarbeta konkurrentens ibland
ganska fula tilltag. —
Den största svårigheten i alla fall var att anskaffa
arbetsfolk för bruket, vilket f. ö. ej hade bostäder till förfogande
utan först fick bygga även dessa bredvid bruket. Dessa
finnas ännu kvar och i bruk (se bild 5.) Ej heller var det lätt
att få folk från annat håll och förmå dem bosätta sig på det
ensliga stället, vilket saknade förbindelser och där
levnadsförhållanden vo.ro helt annorlunda än uppåt landet i skogstrak-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
