Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett kapitel gammalt sjömansskrock av Robert Andersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
plats, i samma syfte som en gång hans franska kollega. Under
de övriga båda masterna fann man ej något mynt. Denna
händelse är berättad av en vid tillfället närvarande person.
En skeppstimmerman med mångårig praktik vid Kalmar
varv berättade om ett liknande myntfynd för något år sedan,
när barkskeppet »Altor» undergick förbyggnad vid varvet.
Skutan skulle även ha nya master, varför de gamla upptogos.
Därvid påträffades, fastsittande vid mesanmastens fotända, ett
silvermynt, som befanns vara en engelsk halvshilling, alltså
utvisande, att seden varit känd och utövad även bland engelskt
sjöfolk. Han hade även förut varit med om åtskilliga sådana
fynd, och kunde dessutom upplysa om att det numera sällan
men dock någon gång kan inträffa, att en skeppare kastar ner
ett koppar- eller silvermynt i masthålet.
Slutligen må anföras ännu ett fall till bestyrkande av att
ifrågavarande sedvänja alltjämt besitter en viss livskraft. Sålunda
omtalade en kalmarfiskare, att det under masten i hans båt, en
modern motordriven fiskekutter, vilade en svensk tolvskilling.
Han hade experimenterat med flera olika slantar men slutligen
funnit att tjugufemöringen var bäst.
— Går det att använda denna sed i småbåtar också?
— Ja, i alla båtar med fasta master.
Huruvida flera av ortens fiskare på samma sätt sökt vinna
Fortunas bevågenhet är obekant.
Av det anförda synes framgå, att plägseden med mastmynt
är eller har varit en internationell företeelse med gamla anor
bland de sjöfarande nationerna. Ehuru påminnande om, torde
den dock ej vara att förlikna med den kända seden att
nedlägga mynt och andra tidsdokument vid grundläggningen av
vissa monumentala byggnadsverk på landbacken. Däremot
företer densamma en påtaglig släktskap med »dragslanten», en
annan gammal och ännu förekommande sedvänja, bestående
däri, att man deponerar ett mindre mynt i en sparbössa eller
på annat lämpligt sätt, för att den skall »ligga och dra» flera
till sig. Så synes »skutans lyckoslant» till sin innebörd icke
vara fatalism eller övertro i egentlig bemärkelse. Något
försyntare skulle det kunna sägas, att den närmast symboliserar
en viljebetonad önskan, riktad mot ett visst mål.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
