Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1,20 m., största bredden till c:a 70 em. Att döma av nitar-
nas längd å sköldbucklan bör skölden däremot ha varit ganska
tunn, ej fullt en em. tjock. Något mera effektivt skydd i strid
kan en sköld av denna beskaffenhet knappast ha lämnat;
det är också mycket möjligt att den snarare bör betraktas
som en vid högtidligare tillfällen nyttjad paradsköld — hela
utsmyckningen pekar i denna riktning — än sor ett för kri-
giskt bruk avsett skyddsvapen.
Över och invid sköldbucklan lågo fyra spjutspetsar (fig.
6, b—e) av järn, av vilka två äro försedda med hullingar. Vid
skelettets nedre del anträffades dessutom tvenne enkla sporrar
av järn (fig. 6 f), x-formade och försedda i mitten med en
grov, kraftig pigg.
Övriga föremål, som framkommo vid undersökningen, voro
ett halvrunt, oornerat, tunt bronsbeslag men trenne nithål,
en nit av järn samt, liggande å bäckenbenet, en ringformig,
enkel sölja av järn med avbruten torn. På ett avstånd från.
skelettet av c:a 65 cm. åt norr påträffades ett i mycket små
bitar sammantryckt lerkärl av tunt, mörkt gods med glän-
sande svart yta, vilken varit ornerad med snedstreckade fält
inom parallella linjer. Härinvid låg en eneggad järnkniv
(fig. 6 gZ), 13,3 cm. lång, med den fyrsidiga tången tvärt avsatt
från bladet, som uppvisar en elegant svängd kontur. Invid
skelettets nedre del låg dessutom en liten samling starkt för-
multnade djurben!).
Det rikhaltiga inventariet daterar denna grav till samma år-
hundrade som rösets centralgrav, alltså till 100-talet e. Kr.
Bortsett från den dyrbara utrustning, som kommit den döde
till del, är gravfyndet i sin helhet av ett betydande intresse,
då det påvisar förekomsten sida vid sida av såväl en brand-
som en skelettgrav från samma tid. Medan brandgravskicket
var allenarådande på Öland under förromersk järnålder, blir
under århundradena närmast e. Kr. seden att gravlägga de
döda obrända allt vanligare, i överensstämmelse med vad för-
1) Fyndet har i Stat. Hist. Museum inv. n:r 18964.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
