Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16
utan att på verkligt allvar ingripa. Han tycks ha ansett, att
detta vore en fråga, som hans fogdar och befallningsmän med
stöd av de nedskickade knektarna och — icke minst — herre-
männen i dessa trakter på egen hand skulle kunna utreda.’)
Genom de utsända underhandlarna hoppades han för övrigt
snart kunna ställa allt åter till rätta.
Emellertid lät konungen redan i början av juli nedsända
värvare till Småland och Östergötland att där anskaffa »dugelige
unge karler» att tjäna som landsknektar och båtsmän. Från
Finland kallade han de tyska landsknektarna och lät även där-
städes företaga värvningar. Att detta senare skedde med tanke
på faran från Ryssland, framgår tydligt av ordalydelsen i brevet
och särskilt den livliga uppmaningen till förstärkningar av slotten.
Ej heller de övriga militära förberedelserna torde ha varit
riktade mot smålänningarna i första hand. Konungen hade
ännu ej erhållit underrättelse om någon större anslutning till
de upproriska skarorna, vilkas besegrande, enligt Gustafs
mening, hans egna tjänstemän på ort och ställe borde kunna
draga försorg om. Man torde därför med ganska stor säker-
het kunna antaga, att han alltjämt förhöll sig avvaktande.
Däremot var det utrikespolitiska läget sådant, att det krävde
stor uppmärksamhet och förberedande åtgärder från Gustafs
sida. Genom allianserna med Danmark och Frankrike hade
Sverige indragits i den europeiska storpolitiken och måste till
följd därav, både för sin egen säkerhet och för att vid behov
enligt traktatbestämmelserna kunna komma sina bundsförvanter
1) Att konung Gustaf ställde dessa fordringar på läntagarna, framgår i
synnerhet av en skrivelse till Birger Nilsson och Jöran Eriksson, vilka,
enligt konungens mening, jämte »flere af the gode män som Länen hafwe
i Småland> borde ha slutit sig samman »och i tijd församblett en hoop
både hofmän och bönder». — »Och>, fortsätter konungen, »twifler oss intett
hwar i thett så bestellt hade, wore thet buller lenge sedan och med ett
hundrade mark afstillett och nederlagt, ther man nu icke medh månge
1000 mark kan bestelle någet i saken.> Slutligen hotas de båda herre-
männen med förlust av länen, om de ej bättrade sig i detta avseende.
(Reg. 30 okt. 1542). Jöran Eriksson synes för övrigt redan kort förut ha
gått miste om en av sina förläningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
