Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22
göra gällande, att uppmaningarna i desamma endast utgjort
ett led i konungens strävanden att invagga bönderna i säker-
het, till dess rustningarna fullbordats. Att konung Gustaf
emellertid menat allvar med sin anmodan till dessa, framgår.
främst av den omständigheten att ett möte med bonderepre-
sentanter verkligen kom till stånd, visserligen ej vid samma
tidpunkt, som ursprungligen bestämts. Som mellankommande
hinder stod den trots stilleståndet försvårade situationen i
Småland, vilken naturligtvis omöjliggjorde några fredliga för-
handlingar mellan konungen och bönderna därstädes. En del
av dessa senare synes likväl till den utsatta tiden ha sänt
ombud till Linköping, dit dock konung Gustaf >för andre
wåre och rigisens merckelige och wordende ärender skuld> ej
hann komma. Om de möten, han några veckor senare höll
i Östergötland, skall längre fram talas.
I det brev, där konungen godkänner den ingångna vapen-
vilan, gör han ett uttalande, vilket även tjänar att belysa hans
planer vid denna tid. Gustaf hoppas, »ath sådane dag, wijdh
same förord och wilkor vbroteligen motte hollin bliffua, på
thet at wij tesforinnen wårt ganske rådh och menige Adell
forscriffua kunde, till at berådslå och endeligen beslute, huic-
keledis sådan och all annen vbestond motte förekommen och
betagin bliffua!)». Det är tydligt, att konungen här åsyftar
det möte till vilket även bonderepresentanter skulle kallas.
Förklaringen till detta märkvärdiga handlingssätt, dels krigs-
rustningar, dels anstalter till fredliga förhandlingar, torde ej
stå att söka i falskhet hos konung Gustaf utan snarare i
dennes uppfattning om de upproriska. Tydligt framkommer
denna särskilt i det brev, han några veckor senare avsände
till befälhavarna i Östergötland. Med all säkerhet skilde
konungen mellan de egentliga anhängarna till Dacke eller
»skogstjuvarna> och de bofasta bönderna. För att bryta udden
av upproret söker han nu draga de senare — eller åtminstone
en del av dem — ur spelet och hoppas genom förhandlingar
1) Reg. d. 5 aug. 1542 t. Gust. Olsson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
