- Project Runeberg -  Meddelanden från Kalmar läns Fornminnesförening / XVI-XVII (1929) /
63

(1898-1962) Author: Fabian Baehrendtz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

03

gångar, deras huvudstyrka var uppriven, Dacke urståndsatt att
föra befälet, ett par andra ledare hade stupat och ytterligare
ett par hade övergivit Dackes sak. Bönderna i åtskilliga härader
synas också vid denna tid börja falla till föga. Enligt Rasmus
Ludvigsson skulle representanter från de flesta delar av land-
skapet ha infunnit sig hos de kungliga trupperna redan strax
efter den stora striden. Underkastelsen har dock, tydligen,
endast gällt de bofasta bönderna. De egentliga dackeanhän-
garna samt allmogen i vissa härader fortsatte däremot kampen
och bjödo konungen och hans folk motstånd ännu en lång
tid därefter.

I slutet av april blossade resningen i Småland upp på nytt.
Den vann dock denna gång ej någon större anslutning. Den
bofasta befolkningen hade fått nog av den långa kampen och
längtade nu efter fred. Många bönder slöto sig till konungens
folk, på flera håll infångade de på egen hand upprorsledare,
vilka därefter utlämnades. Till detta lojala handlingssätt drevs
man förmodligen av en hotande hungersnöd, som blev ett
vapen i Gustafs händer. Spannmålsbristen var redan i slutet
av april stor"), och konungen gjorde allt för att försvåra till-
förseln till Småland.

Till den förnyade resningens relativa ofarlighet torde ha
bidragit den omständigheten, att de upproriska ej synas ha
kunnat ena sig om en gemensam ledare. Ej ens Dacke, då
han i slutet av maj, återställd från sina sår, på nytt framträdde,
kunde åstadkomma någon ändring i detta förhållande. Den
forne anföraren för alla smålandsbönderna lyckades nu kring
sig samla endast en mindre skara, med vilken han började
bekämpa konungens folk. Det stora nederlaget hade brutit:
hans makt över allmogen.

Farligast synes resningen i Ydre, Kind och Tjust ha varit,
där mån bjöd ett motstånd, som det tog konungen en stor
del av sommaren att nedslå.

!) Reg. 25 apr. 1543. — Redan i juli rasade hungersnöden i Smål. (Reg.
20 juli 1543). :

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:15:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kalmarforn/16-17/0069.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free