Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
två dörrhalvor, anbringade den ena över den andra. Om
dagarna stod vanligen den övre halvan öppen, medan den
undre var stängd inifrån med en trärigel eller en hasp. Detta
var för att förhindra kalvar, grisar och deras vederlikar från att
avlägga ovälkomna och ur hyfsningssynpunkt synnerligen för-
dömliga visiter i farstun.
Boningshusets närmaste omgivningar voro oftast jämmerligt
illa osnyggade.
Var således snyggheten utanför boningshusen betydligt åsido-
satt så var den även inomhus ofta betänkligt ställd i skymundan.
Folket klampade gladeligen omkring inne i rummen med trä-
skorna på utan att i ringaste mån bekymra sig om vad som satt
fast vid dem utifrån trampet i stall och ladugård m. m. På
många ställen skurades golven ej mer än ett par tre gånger
om året, nämligen före de större helgdagarna. Då tillgreps
först en spade att skyffla undan det allra värsta med. En
granrisviska användes därefter som skurborste, och i stället för
såpa begagnades sand. Skurvattnet uppsamlades med torr
vitmossa. Skulle det vara särskilt fint hackades sedan granris
och ströddes över golvet. |
Möbleringen var enkel, men av bastant slag. Bordet var
ofta bara en omålad tjock trätavla. Stolarna voro mest s. k.
»trinnstolar>». De hade tjocka svarvade säten och säknade
mestadels ryggstöd. Sängarna voro fastspikade i väggarna och
sågo skäligen enkla ut. De liknade mest avlånga lavar. En
kista och ett skåp samt diverse småsaker fullbordade möbel-
uppsättningen. Spiseln, som var byggd av gråsten, tog ett
ansenligt utrymme i anspråk. Men även om den var stor, så
var dess förmåga att uppvärma ändock liten, ty den mesta värmen
följde med röken ut genom den stora vidöppna skorstenen.
I en springa i murverket satt ett >täppe> av trä, som kunde
skjutas in i skorstenen och >»täppa till> sedan brasan brunnit
ut. Detta täppe fanns dock ej i alla spislar, utan somligstädes
hade man på ändan av en stake fastspikat ett par brädlappar,
som anslöto sig till skorstenens form, och som sattes upp i
skorstenen, när man ville täppa till. Detta redskap kallades
»käring>.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
