Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
101
hopplockad stenkula att bo uti. En sådan finnes ännu i behåll
och är väl bevarad i Mjudehult, Karlslunda socken. Den har
varit bebodd för ett 75-tal år sedan.
Hade den fattige bildat familj så voro utsikterna allt annat
än ljusa. Ty arbetsförtjänsterna voro ringa eller nästan inga
alls. Funnos -barn fingo de därför tidigt begiva sig ut för att
tigga och på så sätt bidraga till sitt eget och familjens uppe-
hälle. Barn i åldern 6 till 10 år skickades ofta ut milsvägar i
detta syfte. Voro barnen äldre fingo de sällan någonting i husen,
ty då tyckte folk att de hellre borde skaffa sig en tjänsteplats
än att gå omkring och tigga. Men de små stackare som fått
sig en sådan plats hade ofta ej stor anledning att glädja sig.
Ty de späda och undernärda barnen utnyttjades mångenstädes
på det hänsynslösaste sätt i utförandet av de tyngsta arbeten.
Och orkade de icke med ett förelagt arbete, så vankades det
stryk. Det var ju bara fattiga tiggarungar som åto nådabröd!
Om vintrarna var det för barnen att i strängaste kyla och djup
snö deltaga i de hårdaste skogsarbeten och skogskörslor.
Särskilt svårt var det för flickorna — ty de voro ingalunda
skonade från sådant arbete — att kunna härda ut. Enligt tidens
sed saknade de nämligen benkläder, och strumporna slutade ne-
dom knäna, varför de fingo gå i snön med stora partier av
kroppen alldeles bara. Man kan tänka sig, hur de skulle lida
av att hela dagarna igenom i sträng vinterköld pulsa i de djupa
snödrivorna. -Men någon klemighet fick ej förekomma.
Bland de få förvärvskällor, som stodo en fattig backstugu-
sittare till buds, var iordningställandet och brukandet av sved-
jeland en av de förnämsta. Svedjeland kunde få huggas och
brännas hos vilken skogsmarksägare som helst.
De två skördar, som uttogos på varje svedjeland, delades
lika mellan markägaren och arbetaren.
Hade en backstugusittare kommit i så lyckliga omständigheter
att han kunde hålla sig med en gris, ett får eller några höns,
så fingo dessa husdjur ofta dela bostad med sin ägare. Och
ofta fingo de också svälta med honom. Ty när skörden i sved-
jan slog fel, och när bonden icke ville ha något arbete utfört
om man så också arbetade för bara maten, då grinade nöden
och svälten emot en i stugan, och då gällde det, vad man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
