Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
107
an skuull dö pa stunnan. O sa lööft an lit pa askalåket o
hållt sä fö hjättat o gluttade te pa sin Spättus. O senn ...
ja, o senn svoe gåbben te, o ”an svoe ent pa vadesvis, näna-
men, de va sa de osade ejl o svagel i stuan. O ejn kan da
festaus ent unnra sa möö pau att, fö sa illa lurade ha väll
allri nånstens gåbben blett fö i hejla sitt liv.
Fö si tänk, i asken lau de bara ejn döe — toenbäg.
Nu haad de jo fö gåbbens dejl vatt best om ingen mänska
i hejla via väran fått vär au den härra kåmeddjan. Männ si
käringa kan jo ent tia me nånting, o den hänna gåbbens
käring va som alla annra, o däffö sa viist di snat om allti-
hop ut i bögdan, o folk grinade som solreva o haad jestingen
sa roolt pa gåbbens bekustan.
Männ fö Stoe Fiinn blej de senn tvätt ljug o kunna selja
flejje Spättusa i gaurana. Han fick allt va sa goe o börja pau
o fösörja sä me älet trulleri igen licka vååt som alla annra
hedelia trullgåbba.>
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
