Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
121
notfisket, vindor, drögar, bårar, tjugor, bockar, rår, töger,
kior, av alla åtta fiskarna gemensamt. Vid uppsättning av
ny redskap eller lagning av gammal sköt man hop den be-
hövliga penningsumman och lät en utomstående yrkesman
utföra arbetet, när fiskarna någon gång ej själva kunde göra
detta. Av notarmarna brukade man binda, skjuta och laga
var sitt stycke, var sin åttondel av den sammanlagda armläng-
den"), kalven beställdes i regel. De båda nothängena ägdes
däremot ej av’hela läget utan vardera hänget av fyra fiskare.
Dessa fyra hade att ansvara endast för sitt eget hänge. När ett
nytt hänge behövdes sättas upp, fingo de gå till skogen och
skaffa sig var sin del av det behövliga virket, varefter de kommo
tillsamman och satte upp det. Skulle t. ex. en stolpe ersättas
med en ny, gingo alla fyra tillsamman, skaffade en ny stolpe
och grävde tillsammans ner den.
Förslag om och sammankallning till vinternote kunde göras
av vem som helst i laget. Förslaget blev givetvis först disku-
terat av de sammankomna fiskarna. Det kom aldrig i fråga,
att någon av lagfiskarna vägrade att följa med ut och nota.
Blev det allvar av att de andra skulle gå, följde han nog med,
även om han själv tyckte, att det ej kunde vara lönt.
Vid själva notningen ägde en viss arbetsfördelning rum.
I allmänhet hade de äldre lagfiskarna de lättaste men också
de mest maktpåliggande arbetsuppgifterna sig ålagda, under
det de yngre lagfiskarna och lottnotarna hade att utföra det
tyngre arbetet, t. ex. att hugga småvaken och dra noten.
Lottnotarna fingo ofta dra upp den våta kalven. Den mest
erfarne fiskaren brukade utpeka varpen. Det var ofta samme
person, som högg »luk>, d. v. s. den vak genom vilken no-
ten halades upp, och som »bockade> noten, d. v. s. höll un-
dertelnarna tillsammans vid uppdragningen. En annan av de
äldre hade att hugga »sät>, d. v. s. vaken genom vilken noten
lägges 1 vattnet.
1) På den tid, då såsom i föregående not omnämnts Nydala och Herr-
holmarna ägde var sin not, hade varje fiskare i resp. fisklägen att svara
för en fjärdedel av armlängden i det ena lägets not.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
