Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
123
Var den lagfiskare på grnnd av sjukdom eller av annan orsak
någon dag förhindrad att deltaga i notet, fick han ändå av
denna dags fångst på sin del såväl vatten- som redskapsdel,
och gick förlustig om endast arbetsdelen, d. v. s. 1/3 av vad
han fått om han varit närvarande. Helt andra bestämmelser
gällde vid drivfisket, varom mera nedan. Var en fiskare någon
dag borta från drivfisket på lag, erhöll han sålunda ej någonting
av fångsten.
Slutligen bör anmärkas, att den vid notet av gammalt nor-
mala bytesdelningen i tre delar, varav två tillföllo lagfiskarna
ensamma, under de sista åren till förfång för lagfiskarna helt
vikit för en ny delningsprincip, enligt vilket vattnet och red-
skapen fått hälften av fångsten och arbetet den andra hälften.
Man byter alllså numera i två delar, av vilken den ena sedan delas
mellan lagfiskarna ensamma, den andra mellan alla deltagande.
I renvattensnote (sommarnote) deltaga aldrig andra än lag-
fiskarna ensamma. Som ovan redan antytts, voro Kråkerums-
fiskarna vid sommarnotet delade på två lag med fyra fiskare i varje.
Varje lag ägde sin egen redskap — not, notöka, två vindor
och tögen —, och däri hade det andra laget ingen som helst del.
Aven inom halvlaget fanns en viss egendomsfördelning, i det
vindorna ägdes av var sina två fiskare liksom även de båda not-
armarna ägdes och måste underhållas av vissa två fiskare.
Orsaken till denna egendomsuppdelning ligger tydligen ur-
sprungligen däri, att vid redskapens första uppsättning varje
fiskare var skyldig släppa till sin bestämda bit. Denna fick
han sedan på sätt och vis behålla som sin privata egendom.
Var man vid vinternotet någon gång ute med båda noterna,
slogos båda lagens fångster ihop och först därefter skedde
fördelningen av bytet mellan samtliga deltagande. Båda lagen
blevo härigenom lika gynnade.
såg ut att bli särskilt dålig, gick han alltid först omkring och bjöd på
sitt brännvin och fick sedan all fisken. »Gubba bledde så frikostie,
när di fick lite i säj». — Vinternotet fick faktiskt karaktär av supgillen.
Lagfiskarna själva brukade alltid ha med sig ett stop brännvin, »så till
sist gick de a lullade».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
