Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
41
Folkvandringstiden omfattar tiden 400—800. Under dessa århundraden
ägde på kontinenten betydelsefulla folkförskjutningar rum, de gamla kul-
turländerna vid Medelhavet anföllos av germanska skaror och tvungos att
gälda mången dryg skatt i guld. I dessa folkvandringar deltogo även
nordborna och en ström av dyrbarheter sökte sig upp till Skandinavien;
fornfynden vittna om den rikedom som nu blev rådande här uppe. Av
romerska guldmynt, solidi, ha inom Kalmar län påträffats nära 200. Tidens
smyckeformer äro stora och praktfulla; spännena förekomma i många
variationer, de äro ofta prydda med för tiden typiskt djurornament, infattade
stenar, förgyllning. En smyckeform från denna tid är brakteaten, en rund
guldskiva med rik. ornering; i montern kopia av en dylik från Alböke
socken. Kopior finnas även av de s. k. Torslundaplåtarna, bronsplåtar
försedda med figurer i hög relief, tydligen illustrerande forntida hjältesagor.
Vikingatiden räknas från år 800 till medeltidens början. Skedet karak-
täriseras av de långväga vikingafärder, som nordborna företogo, varunder
ett rikt byte strömmade till hemlandet. Svenskarnas färder gingo vanligen
»i Österled> — minnen från dessa resor till Ryssland, ett rike som nu
grundlades av svenska vikingar, och till länderna vid Kaspiska och Svarta
haven, utgöra de mängder av kufiska mynt som påträffas i svensk jord,
isynnerhet på Öland och Gottland. På dessa öar ha också hittats ett
mycket stort antal anglosachsiska mynt, flertalet präglade under tionde
och elvte århundradena, då ständig fejd rådde mellan nordiska vikingar
och de brittiska öarna, som gång på gång tvungos betala dryga skatter.
— Som betalningsmedel användes större eller mindre bitar opräglat silver,
tidens allmännaste värdemetall. Museet äger ett par dylika silverbarrer,
samt våg och vikter nyttjade vid vägande av betalningssilvret. — De tal-
rika smyckeformerna visa tidens smak för det praktfulla, typiska härvidlag
äro isynnerhet de ovala spännena. De buros parvis på bröstet eller skul-
drorna. I stora mängder förekomma också pärlor av brons, glas, bärn-
sten m. m., använda som kvinnoprydnader. De äro importerade från
Sydeuropa. Bland vapnen äro de stora tveeggade svärden karaktäristiska.
Av husgeråd påträffas i jorden mycket ofta sländtrissor, små runda sväng-
hjul, som hört till det äldsta spinnredskapet, den s.k. sländan. Trissorna
äro av sten, ben eller lergods.
Flertalet av fynden ha utgjort gravgods, d. v. v. föremål som den döde
fått med sig i graven. Begravningssättet var mycket växlande, allmännast
var brännahdet av liken, varvid aSkan samlades i lerkärl. Museet för-
varar ett antal gravfynd, det märkligaste från Harby i Ljungby socken.
Fyndet, som är mycket belysande med avseende på vikingatidens vapen-
och smyckeformer, består av ett flertal svärd och spjutspetsar, fjorton ovala
spännen av brons, fem delvis förgyllda s. k. likarmade spännen, olika
nålar, ett par hundra glaspärlor m. m. Liksom ofta är fallet i vikinga-
tidsgravär hittades här också spelbrickor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
