Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kalmar Domkyrkas Grafvar och Epitafier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uti november uppå sitt fädernas gods Myrtenhof uti Estland, afled uti
Carlscrona den 5 dec. a:o 1710”.
N:o 2. Murad graf, förr täckt af en sten, som nu återfinnes
öfver grafven n:o 3. Å denna sten läses: ”Denna graf tillkommer
högwälborne herr baronen generalleiutnanten och guverneuren salige herr
Reinholdt Rehbinder och des familiæ. Anno 1709”. Inskriften
inhuggen. — Grafven är för närvarande utan grafsten.
Friherre Reinholdt Rehbinder, som var landshöfding öfver
Kalmar län och Öland 1701—1709 samt öfverkommendant öfver
fästningarna därstädes, dog i Kalmar år 1709 men ligger enligt
Anreps Ättartaflor begrafven i Säby kyrka i Småland.[1]
År 1707 hade landshöfding R. begärt att få köpa ifrågavarande
graf men fått till svar, att det var den enda olösta grafven ”på
något lüstert ställe” för tillfälliga behof, om framstående främlingar
doge i staden och för någon tid behöfde nedsättas, innan de
transporterades till annan ort. Landshöfdingen erbjöd sig då att köpa
f. d. tullnären Stridbecks graf (n:o 23), ”äfven på ett vackert ställe
långt framme i kyrkan inemot koret belägen”, och så byta med
kyrkan, hvilket beviljades, mot villkor att Stridbecks graf lämnades
alldeles ledig. Huruvida detta köp och byte verkligen kom till
stånd, framgår ej tydligt af tillgängliga handlingar. Då R. 1709
dog, ”lades” emellertid hans lik i grafven i koret, och denna graf
betraktades sedan såsom tillhörande R:s arfvingar, ehuru det vid
flera tillfällen klagades öfver att Stridbecks graf ej öfverlämnats
till kyrkan fri från lik utan tvärtom fortfarande begagnades af S:s
arfvingar, under det att kyrkan måste underhålla den s. k.
rehbinderska grafven. Upprepade gånger beslöts därför, att skrifvelse
skulle afgå till R:s änka för att få missförhållandet rättadt, utan att
något därmed synes hafva vunnits. Vid 1770 års grafransakning
antecknades grafven ännu såsom tillhörande Rehbinders arfvingar, men
tillika anmärktes, att den var obetalt, och att ingen ägare hvarken
nu eller vid den 1733 anställda grafransakningen anmält sig, hvarför
grafven skulle tillfalla kyrkan, om ägarne efter intimation i
tidningarna ej betalade kostnaderna för dess underhåll.[2] Senare
upplysningar om denna graf saknas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
