Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40
derar dem för att avlocka dem kunskap. Löfgren har t. ex.
företagit ett otal uppmätningar och avbildningar av våra kyrkor
och ruiner — mätningarna fylla nästan modärna krav på
tillförlitlighet. Här vill man gärna tro, att Sylvander lärt sig
något; han går också till monumenten för att studera dem
först av allt, han företager utgrävningar på Björkenäs, och
när han skriver om Kalmar och Borgholms slott finner man
ständigt hur han har i detalj studerat sina föremål för att
av dem kunna draga slutsatser, vilka han sedan söker
verifiera genom arkivstudierna.
Sylvanders vetenskapliga gärning kom i hög grad att präglas
genom ett uppslag hos Ahlqvist i hans Ölandshistoria — det
är när Ahlqvist påstår att det forna Birka legat på Björkenäs
invid Kalmar. Det var en idé som torde ha mäktigt tilltalat
tidens Rudbeckianska smålandsforskare. En av dessa, P.
Wieselgren, upptog begärligt uppslaget i sin »Ny Smålands
Beskrivning» 1844—46, och i sitt arbete »Sydskandinavernas
förstfödslorätt» av år 1846 sökte han ju göra Småland till ett
veritabelt »Atlantis» i Rudbecks stil, och Björkenäs till dess
centrum: »Här var utan tvekan Virdarikets huvudort». Den
försiktige N. I. Löfgren upptog allt detta med stor misstro
och han visar i sin bok upp att Ahlqvists teori måste räknas
till de lösa gissningar, varmed »varje författare som ägnar
sig åt fabeltidens historia någon gång mot sin vilja kommer
att liksom rida Steckenpferd». Sylvander däremot tilltalades
mäktigt av denna lysande tanke och det står för honom som
en verklig uppgift att bevisa dess sanningshalt för en häpen
samtid. Att Björkenäs är »Kalmar fornstad» och sagans Birka,
där Anskar först predikade kristendomen, står för honom som
ett faktum efter de undersökningar på platsen som han 1848
erhållit Riksantikvariens tillstånd att utföra. Ett anspråkslöst
första resultat av hans Björkenässtudier är hans lilla skrift
»De situ Bircae oppidi antiqui disputatio . . . », tryckt 1849.
Med en lärd apparat söker han här deducera fram bevis för
sin tes, varvid han stöder sig på Adam av Bremen och
Rimbert, på Ahlqvist och Wieselgren. Adam av Bremens Sveonia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
