Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6
hans sjöbodar, och sjöfarten har varit en älsklingssysselsätt-
ning för honom. Fiske, jakt och segling voro de arbeten,
som ansågos »karlaktiga> och när den manliga befolkningen
under långa perioder låg ute på fiske, säljakt, sjöfärder eller
amerikaresor föllo de många bestyren med jord och kreatur på
kvinnornas lott — ja, de drogo sig icke heller för det tunga
arbetet med kalkstensslipningen, den främsta biförtjänsten i
äldre tider. Än i dag kan man isynnerhet på norra Öland
få se kvinnorna bakom plog och harv. Redan Linné har fäst
sig vid Ölandskvinnornas flit: >qwinfolken som körde sten med
oxar, slickade stadigt på strumpor, fastän de under sielfwa
åkandet höllo tömmarna». Kvinnans arbetskraft har på Öland
betytt verkligt mycket, och denna företeelse är något av det
intressantaste i öns kulturhistoria.
Ölänningens konservatism röjer sig kanske starkast i byar-
nas och gårdarnas byggnadssätt, vilket ju verkar, och är, ytterst
ålderdomligt. Att denna byggnadskultur för betraktaren av i
dag ter sig så karaktäristisk, så »speciellt öländsk>, är givet-
vis i hög grad en kronologisk synvilla — den öländska kul- ’
turen har konserverat många drag, vilka tidigare existerat
även på fastlandet. Där har storskiftet och lagaskiftet under
loppet av 17- och 1800-talen ju i regel fullständigt omdanat
icke blott ägofigurer utan även bytomt, medan ölandsbyn ännu
äger ett yttre skick, som i mycket går tillbaka till tiden före
skiftena. Man behöver bara gå över Kalmarsund, till Möre-
häraderna, för att finna rester av byar som sett ut som de
öländska; och ej heller de många kvarnarna voro i gammal
tid någon egenhet för Öland. Den kulturkonservatism som
våra dagars ölandsbyar röja är givetvis icke helt frivillig —
ölandsbonden skäms ofta nog för sin gamla gård — utan
betingas av nödvändigheten, av de geografiska och ekonomiska
förhållandena. Uppdelningen av bylotterna har på Öland med
dess goda jord drivits synnerligen långt, och dessa många små
lotter ha icke orkat bära de ansenliga kostnaderna för nybygg-
nader och ändringar. Genom emigrationen minskades det antal
munnar, som ölandsjorden hade att föda och under de senare
årtiondena har sammanslagning av smålotter i stor utsträckning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
