Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
31
i lotter i enlighet med den proportion som bygatans alntal
anger, och att fördelningen av dessa åkerlotter sker under
iakttagande av samma orientering, i vilken gårdarna ligga i byn.
Varje gärde var uppdelat i åkrar, inom vilka sådan fördelning
skedde — det blev smala strimmor och utnyttjandet medförde
många besvärligheter. Del i äng, skogsmark oth allt annat
mättes enligt samma proportionsmått, så t. ex. gårdarnas del
av skörd från gemensamma ägor.
De gamla solskiftesbestämmelserna reglerades i viss mån
genom 1734 års lag, vilken gav en del ytterligare detaljstad-
ganden, utan att dock i väsentlig mån rubba gammal sed.
Östgötalagens »radskifte» är det alltså, som är den historiska
grunden till dessa »radbyar>, vilka en gång varit regel inom
större delen av landet — säkerligen har denna nyordning
inom byväsendet på 12- eller 1300-talet tillkommit på kungligt
initiativ för att ersätta ett äldre system, om vilket vi emellertid
känna ytterst litet!’). För Ölands vidkommande synes emellertid
de undersökningar av järnåldersbebyggelsen på ön, som före-
tagits av d:r Mårten Stenberger, komma att giva en helt ny
kunskap om det bebyggelseskick, som härskade före medeltiden.?)
En öländsk bytomt är i regel ganska trång och det utrymme
som står varje gård till buds blir icke stort; ursprungligen ha
väl gårdarna haft större svängrum, men i och med den under
:17- och 1800-talen allt livligare hemmansklyvningen ha lotterna
och gårdstomterna blivit allt mindre. Ända till och med 1600-
talet förhindrades i Sverige hemmansklyvningen med all makt
— man ansåg det viktigt att varje bonde vore »fullsutten>.
Under 1700-talet uppmjukades dock detta förbud och en ytterst
livlig uppdelning av mantalen ägde rum. Åsikterna om hem-
’mansklyningens nytta hava starkt brutit sig i den agrareko-
nomiska litteraturen. För Ölands vidkommande ger Abr. Ahl-
qvist 1822 ett träffande uttalande: >Hemmansklyfningen har
äfwen i sin mon bidraget till landets odling; ehuru den å
andra sidan, bidrager till enskildtes fattigdom>.
’) Erixon, Skultuna bruks historia: Bebyggelsetyper och byggnadssätt.
2) Stenberger, Oländska bebyggelseformer från järnåldern. Rig 1930.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
