Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
har kunnat urskilja ännu en väldig epok före stenåldern,
nämligen den s. k. benåldern, under vilken man ännu icke visste
att bearbeta ens stenen, utan nöjde sig med redskap av ben,
horn och trä.
Under väldiga tidsrymder täcktes större delen av vårt land av den stora:
inlandsisen: först när denna långsamt smälte och slutgiltigt vek mot norr
kunde förutsättningar för mänskligt liv här uppkomma. I isens spår kommo
»benålderns> människor, men det land de mötte såg helt annorlunda ut
än vårt: all den bygd som nu ligger 50 meter över havets yta var under
vatten, och Tjust tedde sig alltså som en väldig skärgård (>Ancylus-tiden>»).
Denna tid ligger åtminstone tiotusen år tillbaka. Sedan dess har bygden
genomgått en långsamt skeende förvandling, så småningom har landet
stigit ur havet, för att undan för undan bliva taget i besittning av människor.
Fynd av högst nödtorftigt tillslagna stenyxor, från Västra Ed och Lofta,
utgöra de äldsta minnen Tjust äger efter dessa bebyggelsens pioniärer —
all tidsbestämning är vansklig när det gäller så svindlande tidsrymder,
men man torde kunna antaga att dessa primitiva redskap härröra från
3000-talet före Kristus, de äro alltså i runt tal 5000 år gamla. I Museets
montrer motsvaras de nämnda yxorna närmast av de s. k. trindyxorna,
stenålderns vanligaste redskapstyp i östra Småland. Redskaps- och vapen-
beståndet utvecklas mer och mer: vackert slipade yxor av flinta uppträda
och omkring år 2000 f. Kr. göres en stor uppfinning: konsten att borra
hål i stenen, så att yxor, klubbor eller hackor lättare än förut kunna förses
med skaft. Av den hårda flintan förfärdigas också dolkar, spjut- och
pilspetsar. Av den äldsta fiskar- och jägarbefolkningen blev under sten-
ålderns lopp en åkerbrukande folkstam.
Ungefär 2000 år före Kristus uppträder i Norden ett nytt material:
bronsen. Forskningen har efter denna metall uppkallat en hel kulturepok,
bronsåldern, under vilken bronsen skulle ha varit det ledande materialet.
Nu var dock bronsen en främmande vara, som nådde oss genom import
— helt visst kunde den icke undantränga stenen annat än som material
för den rike mannens strids- och praktvapen. Endast få bronsfynd från
denna tid äro gjorda; från L. Sandered i Loftahammar föreligger dock ett
stort och vackert sådant fynd, omfattande ej mindre än 28 pjäser, däribland
två halssmycken, ornerade med det vid denna tid så vanliga spiralmönstret.
Först när järnet ungefär 500 år f. Kr. blir känt avlöses stenyxan och
tHintdolken på allvar, och Tjustbygden inträder i järnåldern, under vilket
namn den epok går, som får sitt slut med landets kristnande omkring
tusentalet efter Kr. Nu bli fynden talrikare och mera varierande än tidigare.
Ypperligt smidda svärd och stridsyxor vittna om en krigisk folkstam, som
även deltog i nordmännens krigståg till kontinenten, lockade av söderns
guld. Rika smycken av brons och guld, under vikingatiden även silver,
vittna om rikedom och praktlystnad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
