Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
Det har varit vår egen tid förbehållet att åstadkomma en human vård
av samhällets sjuka, gamla och fattiga. Under tidigare århundraden brast
mycket härutinnan, och tiggeriet blev den vanliga formen för fattigfolkets
försörjning. Kyrka och fromma stiftelser gjorde väl sitt, och Gustaf Adolf
sökte åstadkomma en verklig fattigvårdslagstiftning, dock utan att gammal
sed kunde nämnvärt rubbas. I Västervik fanns redan på 1600-talet, liksom
i andra städer, ett »hospital», vilket var den institution som närmast hade
att sörja för de fattiga. Tidvis erhöll detta bidrag av staten, i övrigt fick
det skaffa sig medel genom vädjan till lyckligare lottade medmänniskor.
Gåvorna till hospitalet insamlades av en gubbe som vandrade omkring
med en korg på ryggen, och 1697 förordnades att denna »fattiggubbe»
skulle gå sin rund på bestämda dagar. (Väst. Hist.) Men även de fattigas
eget bettlande kunde icke undvaras, de måste dock erhålla vederbörligt
tillstånd att gå omkring i husen, och till tecken på sådant tillstånd fingo
de en bricka att bära på sig: ett år, 1786, utdelades icke mindre än 42
sådana märken.
En för sin tid ganska enastående inrättning tillkom i Västervik vid 1700-
talets mitt: det Cederflychtska fattighuset, byggt och upprättat för medel
som donerats av fru Anna Cederflycht på Helgerum.
Brott och straff: straffstockar, halsjärn, handbojor etc. Brott
medförde i gammal tid drakoniska straff, även för relativt små
företeelser. Förutom magistraten var även kyrkan, kyrkorådet,
en dömande myndighet, som hade att beivra allehanda för-
seelser mot kyrklig och samhällelig god ordning. "Straffstock"
eller ”skampall" fanns i regel vid kyrkorna, liksom vid rådhusen
eller på torgen: där skulle de straffade offentligen skämmas för
sina gärningar. Prygel eller spö var an vanlig straff-form. I de
hårda fängelserna fjättrades den svårare brottslingen med hand-
bojor, fotblack och halsjärn: här visas sådana från Västerviks
rådhus. I Västervik har sedan gamla tider funnits ett kronohäkte;
svårare förbrytare sändes till fängelset å Kalmar slott.
För ordningen å gator och torg svarade i äldre tid brand-
eller nattvaktarna: den tid de ej gjorde sin tjänst med att från
kyrktornet speja ut över staden och blåsa dygnets timmar, skulle
de patrullera i staden >»havandes på sig värja och bössa»
och klädda i blå uniformsrockar, enligt stadga av 1740.
Kopparlur, använd av de forna tornväktarna, ses i samlingen:
med denna skulle väktaren ropa varje timme under natten, lika
många rop som respektive klockslag, en gång åt varje väder-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
