Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46
Den danska nationaläran var alltså hotad. I en dansk run-
handskrift av Skånelagen finnes även berättelsen om gräns-
läggningen, men utan tillägget om ceremonielet. Men i en annan
dansk laghandskrift infördes ceremonielet sålunda förbättrat, att
den svenske konungen i stället höll den danskes stigbygel
och den norske konungen dennes betsel! Därmed hade en lärd
strid uppkommit, som varade genom århundraden. Professor
Nils Ahnlund har med säker blick utrett trådarna och gjort
boskillnad mellan falskt och äkta.)
Vitt skilda uppfattningar hava uttalats beträffande det historiska
värdet av den gamla uppgiften om en gränsläggning mellan
Sverige och Danmark. Tvivelsmål hava framställts mot upp-
giftens historiska riktighet främst på grund av att de nämnda
konungarna med säkerhet icke voro samtida. Emund Slemmes
samtida i Danmark hette nämligen Sven Estridsson. Man har
emellertid allmänt ansett, att det är denne som avses, ehuru
han felaktigt kallats för Tjuguskägg. Gränsläggningen skulle i
så fall ägt rum omkring år 10530. Till stöd för uppgiftens riktighet
kan framhållas, att liknande förfaringssätt använts vid gräns-
läggning under tidig medeltid på andra håll i Norden. Det
skildrade förfarandet visar också påtaglig överensstämmelse med
den gällande nordiska uppfattningen vid privaträttsliga gräns-
bestämningar. Det synes därför antagligt, att en gränsläggning
redan under tidig medeltid ägt rum mellan Sverige och Danmark.?)’
Fyra av de sex i Västgötalagen omnämnda gränsstenarna voro
belägna mellan Halland samt Västergötland och Småland på eller
i omedelbar närhet av den nuvarande länsgränsen. Man känner
nämligen de ungefärliga platser, där dessa stenar böra hava stått.?)
Var den femte, Vita sten, stått, har man trots flera försök icke
kunnat utröna. Nedan har uppvisats (nr 26 B), att denna med
1) N. Ahnlund, »Nils Rabenius (1648—1717)>, s. 80—100, Stockholm 1927.
2?) En rättshistorisk komparativ undersökning av Västgötalagens upp-
givna gränsläggning är av stort intresse. På grund av utrymmesskäl finnes
emellertid icke möjlighet att här närmare ingå på denna fråga, till vilken
jag hoppas få tillfälle återkomma i annat sammanhang.
3) Jfr bl. a. J. Kalén, »Halländska gränsmärken», Göteborg 1924.
E. Noreen, »Suntrv os och Astebiergh», Namn och bygd 1925.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
