Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
Sockenstugan står i samma yttre form som då, men förbättrad
med tegeltak i stället för näver och torv, och med stora fönster
i stället för de små gamla.
Portstolparna, som nu äro gamla och ruskiga, voro alldeles
nya och hade små vackra spåntak och där ovanpå stora vackra
av trä konstigt : gjorda och oljemålade kronor, föreställande
blomstervaser. Jag hade aldrig förut sett något tegel; utan frå-
gade, vad det var. Där funnos då inga järngaller, utan sådana
äro sedan insatta. ;
Till vänster inom porten stod ett alldeles nytt straffinstrument,
som kallades stocken. Han var gjord av grova tretums plank,
försedd med ett säte och framför detsamma två plankor, ställda
på kant över varandra. I dem voro fem par större och mindre
hål på så sätt gjorda, att när man lyfte ena plankan, så voro hå-
len halvrunda, men när man släppte ned den, blevo de helrunda.
Här skulle brottslingen sticka in benen och sitta under guds-
tjänsten i allas åsyn. Den gamla stocken var förfallen, och
denna nya var beställd åt en bonde — vars namn jag icke vill
nämna — för fylleri och kyrkobuller; men han slingrade sig
ifrån straffet, och stocken blev för alltid obegagnad, tills den
ruttnade bort.
Längre fram på kyrkogården stodo båda ringklockorna på
stora vagnar, och bönderna skockade sig vanligen omkring
dem "och samtalade. När de överlade om sättet att draga upp
dessa stora pjäser, så var det en bonde i västra sockendelen, som
hittade på det bästa, varför han till belöning blev tillerkänd
efterringning, när han en gång skulle begravas. Vid detta fill-
fälle sprucko stenarna i torngolvet, och ett spett kom lodrätt
ifrån höjden och stack Nils Andersson i Högmoshult genom
hattskygget, sårade ögonbrynet och tinningen, men lämnade
honom för övrigt oskadad.
Tornet byggdes 1774, och ännu vid denna tid voro många,
som sade sig hava varit med därom, men de dogo bort den ena
efter den andra. De sista av dem voro mor Kerstin i Nybygget.
och gamla madam Bergman. Denna mor Kerstin hade läst sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
