- Project Runeberg -  Meddelanden från Kalmar läns Fornminnesförening / XXIII. Byskomakaren Jonas Stolts minnen (1935) /
21

(1898-1962) Author: Fabian Baehrendtz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

21

över, och vid Kalvenäslandet stodo ett dussin stakar, för att man
därmed skulle hjälpleda sig, och vid Hanåsalandet iikaså. Dessa
stakar blevo dagligen på detta sätt transporterade fram och till-
baka. Mossen var likväl vissa tider alldeles otillgänglig att pas-
sera, men den oförvägna ungdomen vågade sig likväl ofta åstad
i förtid och måste därför undergå ett eller annat missöde. När
någon kom hem från kyrkan, så blev ofta första frågan: ”Huru-
dan var mossen?” +)

Dessa spänger underhöllos av Basebo, Granhult och vent
Kaggemåla, Kalvenäs och Kalvenäsmåla. Bohult och Släthult
togo icke del häruti, ty de hade sin väg genom skogarna över
Borrebacke och utåt Lilla Hanåsa. Jag får nämna, att över mos-
sen lades nya spänger sista gången 1828, och sedan blev sjön
utgrävd, och mossen torkade ut så småningom mer och mer.

Den del av mossen, som ligger på torpet Lilla Stenshults om-
råde, tycks väl ha bibehållit sitt gamla utseende, men däri bedrar
vi oss likväl, ty här stod då en hölada, som tillhörde någon av
kronobönderna; men efter lantmäteriet föll ägorna till frälset och
ladan togs bort. Det är nu omöjligt att upptäcka något ställe
var det höet kunde växa, som bärgades in i den ladan, men då
sjön stod hög och bred, så voro alla marker däromkring vatten-
dränkta och då fanns väl utväg att få hö i ladan.

Torpet Lilla Stenshult anlades 1840 med gamla hus från
Hanåsa och tillträddes av Erik Nilsson. Innehavare 1879 är sol-
daten Eld. Detta ställe har av ålder kallats ”tjuvhiet” och näm-
nes ännu ofta så efter gamla vanan.

Den delen av mossen, som ligger under Hanåsa område kal-
"lades Slättmossen, emedan på hela slätten icke växte annat än
ljung och här och där en liten vanpatig?) tall. Här stodo van-

!) Spängerna voro försedda med åratal och initialer. »De kallades Spång
eller Spänge. Min far var gatagubbe (backstusittare) men han hade ändå
sina två spänger där, en gammal och en ny, och ännu två sådana lågo
hemma i beredskap till framtiden. Eljans Annastina, boende i stugan näst
intill där jag bodde, hon måste undergå ett stort missöde, ty när hon gick
till kyrkan, så plumsade hon i med sin vita sockerduksklädning, och: fick
vända hem igen, varföre diket sedan fick namnet »Annastinas dike», det-
samma som nu utgör dragdiket från L. Stenshult.>

?) Vanpatig, vanskaplig, dålig, usel.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:15:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kalmarforn/23/0047.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free