Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
530
nu på 70-talet alldeles upphört, och vi veta icke om några knallar
mera.
Vid tiden 1820 skulle mor ännu färga själv och använde därtill
många saker, såsom rumlett), som samlades på berg i skogen,
därav gjordes rött. Stenmoss skrapades från gråstenar, därav
blev brunt, hundkax och björklöv blev gult, enris och mjölonris
grått, kopparrök och bresilja eller al och ekbark svart. Blåfärg
(indigo) användes till blått, och färgen skulle först stå i en ler-
kruka i eldmörjan en längre tid. De mera förmögna, som ville
hava rätt grannt garn eller färgvadmal, lämnade det till mäster
Sjögren vid Högsby, som sedan skickade det till Vimmerby, och
denna transport gick på bestämd dag en gång i varje månad.
Med tiden uppstodo flera färgerier, såsom Åsjögle, Döder-
hultsvik, Pataholm, Grönskåra, och 1838 uppstod färgeriet vid
Högsby och kvinnorna blevo allt mera befriade från detta bry-
deri. Sedan 1820 har fabriker uppstått allt mer och mer och upp-
fylla handelsbodarna med tyger av alla möjliga slag och kvinnan
är nu bekymmerfri. |
När skräddaren kom i huset, så tog mor fram allehanda tyg-
stycken, som hon ämnade till olika plagg, jämte sämskskinnen.
Av det stora vita tvinnetrånystanet, som hon själv hade spunnit,
gjorde en av pojkarna en lagom stor härva, smorde den med en
talgbit och sotade den under grytbottnen. Till knappar var
skräddaren försedd med ett halvt dussin större och mindre
knappborr. Ett stycke trä avskräddes, lagom tjockt, helst en stav
av en silltunna och därav borrades knappar, som Ööverkläddes
med tyg. Men det nymodiga 30-talet gjorde vändning helt om för
skräddaryrket, och sedan allt bättre och bättre.
Du yngling förstår kanske icke vad sämskskinn är, som då så
allmänt användes till kläder i brist på tyg? Jo, det var passande :
får- eller getskinn, och sämskmakare funnos överallt, ehuru de
icke drevo yrket som huvudnäring utan som binäring på vissa
1) Möjligen »bärgleta>» (Lichen postulatus), som lämnar en vacker kar-
mosinröd färg. Jfr J. P. Westring: Svenska lafvarnas färghistoria. B. 1.
Stockholm 1805. S. 161 o. f. :
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
