Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
63
svarta i ansiktet och om händerna och ludna som någon sorts
fula djur. Också var det, liksom om de hade frihet att göra sig
lösa från både lag och sedlighet för dagen, ty här skulle tvister
upplösas, och alla sommarens händelser repeteras, och slutdom
däröver fällas, och de frånvarande blevo dömda ohörda. Där
bastan stod jämte en allmän väg, var man alltid skygg att gå för-
bi, ty man fick en väldig hop vassa ögon emot sig och nära hält-
ten så många skarpa tungor efter sig. För det mesta var det en
legd pålitlig kvinna, som tog bestyret om arbetet från första tim-
men till den sista, och som kallades bastekäring. Arbetet gick
med eget och legt folk, så mycket, som kunde fås, och för att fylla
resten, så fick man byta pigor med grannarna. Legofolket gick
mycket gärna till detta arbete, ty utom det, att man hade halv-
kalas, så bestod avlöningen alltid i lin, och denna vara var
mycket begärlig.
Havre var i.bondbygden sällsynt; endast ett litet stycke här
och där på en sur åkerände kunde man få se.
Bovete odlades så mycket mera på torra och magra fält, men
var i blommen mycket ömtåligt för frost. Detta sädesslag maldes
till gryn, som voro förträffliga till mjölvälling i vardagslag och
vid bättre tillfällen till pannkaka och vit gröt. Malet till mjöl och
grovsiktat passade det bäst till kroppkakor och tunnpannkaka.
Blandsäd av bovete och sexradigt korn sammanmaldes ock med
råriven potatis och en liten tillsats rågmjöl, därav gjordes bröd
"mycket allmänt.
Malt var en huvudsak, ty brännvinspannan i vartenda bond-
hus fordrade mycket därav. Dessutom brukades allmänt svag-
dricka hos befolkningen, och detta skulle var och en bereda åt
sig själv. I byarna hade de gemensamma mälthus, som de kallade
kölnor, men i torpen eller på enstaka gårdar hade de inrättat
malttorkan i sin linbasta. Somliga gjorde maltet mycket bra, men
genom en liten försummelse, så kunde det lätt misslyckas, ty alla
hade icke bästa konsten däri. Somligstädes kunde man mälta två
till tre kappar och torka det i ugnen.
Till allt detta maltet fordrades mycket korn, och därför odlades
detta sädesslag mera allmänt än nu.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
