Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70
Men en sak var likväl, som man icke fick göra själv: draga hu-
den av hästen. Härtill måste huddragaren anlitas. Samtidigt på
20-talet funnos en sådan i Kristdala, som hette Klang, en annan
i Mönsterås, som -hette Uggla, och en tredje i Högmosshult, som
hette Sedig. När dessa tröto, så kom alltid någon i deras ställe.
På denna tid, då icke hästkött dugde för människor att äta, och
hästen -var- uttjänt, skulle allt möjligt -djurplågeri användas på
det arma djuret, såsom arbete, svält och stryk, tills man hade
gjort sig till godo allt kött, som fanns på benen, och när han
icke längre orkade gå för slag och misshandling, så skulle märe-
flängern!) fram, var han fanns, och leda honom levande eller
köra honom död till luderplanen och där draga huden av honom
och lämna senorna till föda åt korparna.
Dessa tjänstemän hade icke kontrakt eller lön, icke heller
något distrikt, utan anmälde sig själva för att därmed förtjäna
sitt uppehälle. Men du må tro, att det var för matmodern icke
särdeles efterlängtat att taga emot denne Sedig, ty det måste
bullas upp med mat och brännvin. Det han lämnade vid mål-
tiderna, stoppade han för det mesta i sin väska, ty det dugde
likväl icke mera för folk att äta, utan gavs åt hundar eller svin.
Och de kärl och matredskap, som han nyttjade, skulle sedan
skuras, rökas och stå avsides någon tid, och så skulle man”låta
någon annan person ovetande begagna dem, innan de kunde bru-
kas i hushållet. Likaså med sängkuddarna, ty han var alltid på
stället över natten. Si, så föraktligt var detta yrke!
Men så på 40-talet blevo döderhultsherrarna överens om att
med egna händer ordentligt slakta en fölsing på Marieholm, till-
redde köttet på bästa sätt och gjorde ett glättigt kalas för herr-
skapena, och snart sporde vi samma äventyr från något annat
håll och så de tredje o. s. v. På alla ställen var man vid glada
tillfällen frikostig att undfägna andra med hästkött i stället för
oxkött, och bedrägeriet upptäcktes först, då det var för sent.
Så började herrarne än här och än där befalla sitt folk att
slakta häst, som var ett hårt bud; men för det att ingen skulle
få fog att kalla den andre märeflänger eller pase?), som de ofta
1) Märeflänger, den som drog huden av hästen.
?) Pase, ett i Småland brukligt okvädinsord:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
