Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6
1829 och året därefter på samma sätt med sitt lena ”popopop”,
men sedan hördes han aldrig mer.
Blåskrikan var jag särdeles glad åt, ty hon var så grann. Hon
hade alltid sitt bo i stora gateken mellan Stenkullen och Ände-
gården, men när eken blev borttagen, så försvunno blåkråkorna.
Vid samma tid funnos de i Släthult, Ekebo, Skruvshult och Göte-
bo, men försvunno också där. Jag sporde likväl, att sådana skulle
finnas i Melby äng, och 1874 lyckades jag ännu att få se och
höra en av dem. Den lever kanske än, men annars äro de borta
från våra trakter.
Många andra fåglar av åtskilliga slag hördes och syntes över-
allt, men äro nu antingen försvunna eller ock sällsynta. När nu
allt det vilda är bortrensat, och skogen icke har mer att bjuda på,
så vore väl tiden inne för kaninavel och hönsgårdar.
Det faller mig besynnerligt många gånger, när jag jämför det
gamla med vad som nu är, ty jag kan knappast upptäcka någon
enda ting i verkligheten ifrån min barndomstid — allt är för-
vandlat. Hela den nu verksamma befolkningen minns jag ofödd,
och jag lever nu ibland ett nytt folksläkte med nya klädedräkter,
nya hus, nya åktrossar, nya seder, talesätt och talämnen. Den
gammalmodiga sången av människoröster ottor och kvällar från
alla håll är nu nästan tyst; likaså med de muntra bullrande trösk-
logarna, likaså med djuren. Det välbekanta grova och ihåliga
tjutet av vargarna är helt och hållet tyst; räven, som skulle för-
söka att skälla som en hund, men ej ville lyckas häri, ty han var
för mycket hes, låter nu högst sällan höra sig. Likaså med fåg-
larna av alla slag, som uppfyllde luften med sina läten, likaså
med bockhornet och märeskarran. Det enda, som ännu intager
samma plats, är den organlösa metallen i alla de bullrande bjäll-
rorna, den tid de begagnas.
Skogarna äro bortröjda, och gårdar och torp, som förr voro
undangömda i skog, synas nu på långt håll; vattenstånden äro
utgrävda; vattnet i Emån är betydligt minskat, vilket härleder sig
från alla odlingarna; kärr och mossar, där fiskaren gjorde god
fångst, arbetas nu med plog och harv. Och allt detta på ett halvt
sekel. Bondbyarna, som då voro hopknubbade på en liten trång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
