Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118
folkets tal, att man alls icke har förtroende för trädgårdar och
dylikt.
Vi ha nu i några tiotal skördat ett rikt arv av skog efter våra
förfäder, men vilja icke uppoffra något för våra efterkommande,
utan alla svara, att sådant arbete och sådan uppoffring ha vi icke «
råd eller. tid till. Men i mitt tycke är trädgården en stor rike-
dom, ty när matmodern kommer i skafferiet, stå där burkar och
lådor med syltade, saltade och torkade frukter av alla slag att
taga till. Jag må här tillägga ett dussin korkade buteljer, fyllda
med hallonsaft från trädgården, och dessa äro goda att ha vid
sina tillfällen. Och när mor kommer i källaren, så ligga där stora
högar med kålrötter, morötter, palsternackor och kålhuvud m. m.,
och vad som blir över av potatis, är alltid efterfrågat på våren
och gäller till pengar. Utom detta så få alltid kreaturen sin goda
del från trädgården. Däremot äro ännu de flesta trädgårdslösa
och köket fattigt.
CS
« Varje husfader skulle ock vara skollärare, men denna börda
kom likväl för det mesta på mors lott, och sedan förhördes vi,
såsom vi sade, eller togo examen för far. Det var vanligt att se
mor vid spinnrocken och barnet därjämte med boken i handen.
De gamla talade om en skolmästare i Staby, som hette Hög-
berg, men om han levde något in på min tid eller icke, vet jag ej.
På sommaren 1819 kom en sådan, som. hette Nikolaus, till Basebo
från Döderhults socken. Denne var i ungdomen fördärvad av
värk, hade en oformlig skapnad och kunde med möda släpa sig
fram mellan stugorna på ett par kryckor under armarna. Han
talade slarvigt och kunde nätt och jämt bruka händerna till att
äta och föra pennan. Om han kunde skriva, minns jag icke, men
han kunde pränta en läslig stil, varmed han ofta gjorde sig en
liten biförtjänst.
Sedan kom en annan från Flohult i Mörlunda socken och var
då 18 år, men blev sedan med varje år ett år äldre, och var för-
sedd med frisk kropp och friska lemmar och hette Karl Petter
Hultin. Denne kunde skriva en god handstil och pränta vida
bättre än den förre. Han kunde spela fiol, och var därföre ofta
BK SENSORN
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
