Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
85
och gamla vårfrudag. Gamla räkningen stod kvar på högra
kanten i almanackan ända till slutet av 60-talet, men blev sedan
borttagen.
På 20-talet funnos ännu många gamla, som hade mycket väl
reda på stjärnorna, nämnde dem vid namn och kände så noga
deras gång, att de kunde därav räkna tiden, och de togo icke
mycket fel därom, i synnerhet på den plats, där de bodde. Detta
var hos en och annan ett arv från fäderna. Men jag och mina
jämnåriga gjorde oss aldrig något bryderi därmed, ty det fanns
nu en väggklocka i varje hus, ofta även i sämre hus, och stjärn-
konsten dog bort.
Som förut är sagt, funnos ännu många, som hade reda på
stjärnorna om natten och likaså på solen om dagen, ty de hade
solmärken, för det mesta i fönstren, men också på andra ställen,
och de rika hade solvisare av sten. Sådana visare finnas två på
kyrkans väggar, den ena på östra gaveln och den andra på södra
sidan. Med dessa kunde man reda sig gott i klart väder, men då
det var mulet, hade man icke annat än dagning, skymning och
hönstuppen.
I början av 20-talet och där förut voro alla klockor lika på vi-
sartavlan. Denna var då fyrhörnig med en förgylld grannlåt i
varje hörn, och därpå var fäst en blyring, varå siffrorna voro
satta; övre kanten var halvrund och pryddes med en tennsol. Så-
dan var visartavlan på kyrkklockan, fastän nyare tid har putsat
upp henne och gjort henne grann. Men denna gång samtycker
jag icke med kyrkostämman, ty jag ville hellre betala hur mycket
som helst för att få den gamla tillbaka. Dessa tavlor äro ännu
icke så sällsynta, och där någon finnes, så har den klockan kanske
binkat ett par hundra år.
Fastän visartavlorna alltid voro lika, så hade klockorna likväl
olika verk, ty somliga voro av järn, men de flesta av malm och
däribland var en och annan slagklocka — en sådan fanns hos
den rikaste bonden i Basebo — men ännu flera voro försedda
med väckare, som ringde på önskad tid.
Den sort, som vi kallade träklockor, hade rund tavla av trä;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
