Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90
Sådana pojkar uppehöllo sig vanligen i brännerierna och dräng-
stugorna, men om de stannade på ett ställe allt för länge eller
råkade att göra något spratt, så drev gårdens ägare själv bort
dem med käppen, likasom då man driver bort djur, utan att kun-
na anvisa dem någon vistelseort. Detta hände både på Berga,
i prästgården och på många andra ställen. Somliga av dessa
barn blevo sedan goda och redbara män, men om de råkade att
komma i. tvist med en bondson, som på den tiden ofta hände, så
hette det genast ”du tiggarluns” eller dylikt, och då skulle han
antingen studsa av blygsel eller också taga ut sin rätt med knyt-
näven.
Men för att åter komma till ämnet, så sade en gång en bond-
mor, att hon en dag hade räknat sjutton sådana besök, och en
annan bondmor, som hade bråttom vid sin spinnrock, lade kakan
och kniven jämte sig för att spara tid -— och kakan strök med för
dagen.
Gubbar funnos, som aldrig gjorde annat än gingo omkring för
att skaffa bränsle till spisen på mellantiderna, varför man, då
man såg något blankt, alltid begagnade ordspråket: ”Det skiner
som en tiggarpåk.”
Två veckor före jul, då tiggeriet översvämmade som en flod,
hade gubbar och käringar sina flaskor i fickan för att däri hälla
de supar, som allestädes bjödos, och på detta sätt skaffa sig jul-
brännvin. En gång, när Läse-Nils i Valåkra var ute i detta
ärende och kom in till Sven Nilsson i Basebo, så tog han upp sin
flaska, när supen bjöds, men Sven Nilsson sade: ”Sup ur din sup,
Nisse, jag skall fylla flaskan.”
Men i slutet av 30-talet började röster att höjas mot detta ua
och slutligen 1846 blev på sockenstämma i Högsby första gången
frågan om en ny fattigvårdslag.
På 20-talet och ännu längre fram i tiden, innan odlingarna
hunnit förvandla kärr och mossar till åkrar, stodo på vårtiden
alla marker under vatten, och fisken hade stora fält till sin för-
nöjelse, i synnerhet gäddan, som var nyfiken att besöka var enda
vrå, men som glömde att gå hem igen, utan blev stående aile-
städes i hålor till rov för snokar och småpojkar. Men sedan od-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
