Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94
Somligstädes anställdes dansnöjen midsommarafton, då man
reste majstången, och någon gång även längre fram på som-
maren, då det kallades skördedansen, och sedan den 24 oktober,
då tjänarne blevo fria. Dessutom dansades nästan varje sön-
dagskväll, och i brist av spelman nyttjades goda trallande sång-
röster. Äter igen vid alla möjliga tillfällen och folksamlingar,
så var dansen med, och de gamla ända till 60 år togo del däruti,
om än de icke orkade hålla ut.
Maistången var en vacker välväxt gran, större eller mindre,
som begagnades år efter år, tills behov eller godtycke fordrade
en ny. Hon kläddes av byns flickor efter bästa konst från toppen
ner till roten med snett virade längor av blommor eller grönt var
sitt stycke. Mellanrummen kläddes med vitt papper och nedersta
delen med eklöv upp till fästet; stången var nämligen alltid fäst
med en träkroka vid en husknut. Kring henne hängde flera
kransar av ömsom blå och gula blommor, fästa med spik och
trådar, omväxlande med andra av tomma äggskal, som togo sig
bäst ut och varade längst. Därtill satt på toppen en flöjel eller
flagga, som vred sig efter vinden. Då stången restes, tillställdes
ett dansnöje, som varade natten igenom. Somligstädes kläddes
ock vid enstaka liggande hem en liten stång endast för eget nöje,
utan vidare byngel och bråk.
Före min tid hade varit mycket vanligt, att en av byns flickor
blev av allmogen vald till midsommarbrud. Troligen gåvos de
avgörande rösterna från manliga sidan. Bruden smyckades mid-
sommardagen på bästa sätt, och sedan gick man i procession
någon gata till danssalen, som denna årstid för det mesta var en
tröskloge. Detta hände ännu en och annan gång i min första
barndom, men de, som hade bort upprätthålla ordningen, blevo
mera likgiltiga, och småpojkarne togo sig tillfälle att spela spratt,
och sedan ville ingen blottställa sig för ett dylikt obehag, utan
sedan dog bort och lämnade endast minnet kvar.
En ung flicka, som hörde talas om lekstugor, frågade mig, vad
det var, och huru det gick till där. Så gott jag kunde, gjorde jag
henne begripligt, att byns drängar och söner sköto tillsammans
så mycket brännvin, som ansågs kunna erfordras — sex, åtta till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
