- Project Runeberg -  Meddelanden från Kalmar läns Fornminnesförening / XXIII. Byskomakaren Jonas Stolts minnen (1935) /
100

(1898-1962) Author: Fabian Baehrendtz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

100

på många av dessa ställen sågo vi kaffepannan i beredskap för
en och annan nyfiken. Drickstunnor med malt och enbär lågo
allestädes i vagnar eller på vägkanterna till försäljning. All
denna förtäring gjorde folket muntert, eldigt och snarstucket,
och man såg alltjämt än här, än där hophängande klungor i
gräl och slagsmål.

Härtill bidrogo de otäcka tattarne, som voro både till utseende
och levnadssätt olika annat folk. De bevistade marknaderna
överallt och retade folket med hästskojeri, stölder och bedräge-
rier av alla slag. Dess emellan reste de omkring i landet, alltid
åkande med sina familjer och voro en förskräckelse, var de kom-
mo. Likväl stannade de på vissa ställen, där foiket kunde trivas,
äta och supa med dem, men sådant folk blev likväl något litet
föraktat i grannskäpet. Detta svarta, fula och ofredliga släkte
med sitt eget språk (de kunna tala ren svenska, fastän målföret
och dialekten något avveko, men sins emellan talade de ett språk,
som vi icke förstodo) ville icke arbeta, utan deras käringar strö-
vade kring bygden med tiggeri. När de kommo in i bondstugor,
där icke männen voro hemma, så anföllo de matmodern efter
kläder och matvaror, och den förskräckta hustrun vågade icke
göra motstånd, ty de hotade att förtrolla och skaffa sjukdomar
och olyckor både mot folk och ladugårdar. Åter igen på andra
ställen kunde de narra till sig stora värden mot litet pulver för
att skydda för sjukdomar eller bota sådana. Under tiden gingo
männen och barnen fåfänga hemma i kvarteret och fråssade.
Deras barn växte upp i fåfänga, utan undervisning varken i bok
eller arbete, ty de voro hätska hatare av både lag och religion.
Dessa tattare, som avskyddes och hatades överallt, försvarade
sig tappert med sina knivar och andra vapen, men när allmogen
någon gång fick bukt på dem, så sparades icke karbas. Detta
var på 20-talet, men på 30-talet började de att bli mera sällsynta
och fogliga, och nu vet jag icke, var de äro.

I de byar, varest jag uppehöll mig, då jag var hos mäster Fyr,
talade de gamla om många underliga berättelser om pyskent),

!) Pyske, småtroll, dvärg.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:15:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kalmarforn/23/0126.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free