Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114
på ett särskilt sätt så att det blev en egen klang i tonerna som
ingen annan kunde göra efter. Det kallade han ”förställd polska”.
Noter kunde han också skriva och spela efter. Sen han gripits
av väckelsen och bränt sin fiol blev han mera tungsint och jag
såg honom aldrig ta i ett sådant instrument vidare.
— Hur han fick tid att skriva sin bok?
— Jo, han satt var ledig stund i en 15—20 år och plockade
med den, så fort det gick. Sen han blev gammal och orkeslös
och : flyttat in till min bror Adolf i Högsby, fortsatte han att
knåpa med sina anteckningar. Så kom där en studerande
(amanuensen Vistrand) till prosten Löfgren och frågade honom
om han visste om något gammalt. Prosten visade honom till far.
Studenten fick läsa igenom anteckningarna och frågade vad de
kostade. ”Det där är väl ingenting värt” — sade far.
— Ni ska få fri resa till Stockholm och hem igen om ni vill
följa med upp till Nordiska museet, sade studenten.
— Vad skulle jag där ätt göra, svarade far.
Han fick 22 kronor för boken.
Far min kunde skriva och räkna bra. Själv kunde jag inte den
konsten när jag slutade skolan. Se, vi fick inte ta itu med varken
skrivning eller räkning förrän vi kunde Storkatekesen och då var
vi mogna att sluta skolgången.
Far lärde sig av en gammal gubbe som hette Lönnqvist.
Jag gifte mej på våren 1883, samma år som de byggde om
Högsby kyrka, och på hösten dog far.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
