Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
stämd stilutveckling från en frodig och ohämmad bygdekonst
till en skulptur, som är starkt avhängig av rådande tidsstil. Man
är berättigad att sätta en bestämd gräns mellan gammalt och
nytt i Berggrens produktion: 1776 års förordning om gransk-
ning av alla ”desseiner” till kyrkor och all deras inredning, en
granskning, som skulle utföras av Överintendentsämbetet, var-
efter ritningarna skulle stadfästas av K. M:t. Efter ikraftträdan-
det av denna förordning blev det icke längre plats för bygde-
konstnärernas egen fria fantasi — åtminstone hölls denna fantasi
nu inom bestämda gränser. Detta var givetvis en vinst, men ock-
så en förlust, ty kyrkoinredningarna i landet bli nu normalise-
rade, stereotypa, i stället för att tidigare ha visat prov på skilda
bygders och bygdemästares uppfattning och ideal. De inom sina
vissa områden arbetande bygdekonstnärerna av det äldre slaget
kommo att med sin "personliga stil prägla en hel bygd, vars
kyrkor sålunda visade en annan uppsyn än grannbygdernas. Det
blev omväxling i stället för en senare tids schematisering. Berg-
gren är ett utmärkt exempel på detta. Hans äldre arbeten, från
17530- och 60-talen, sådana som altarena i S. Vi, Repplinge och
Gärdslösa, fig. 2—3, äro alster av en ren bygdekonst, där mästa-
ren löst problemen på sitt eget sätt och skapat frodiga, dekora-
tionsglada uppställningar med ett vimmel av figurer och orna-
ment. Senare arbeten, som altarena i Döderhult från 1776, i Mis-
terhult från 1781, och i Kristdala fr. 1791, fig. 12—16, visa tidens
rådande modestil på området, och ha helt förlorat de äldre arbe-
tenas naivitet och glada frodighet till förmån för en ganska snus-
torr klassicism, åstadkommen vid Överintendentsämbetets rit-
bord. Bygdekonstnären hade blivit en ren hantverkare, som hade
att omsätta andras intentioner. Dock har Berggren under sådant
arbete lärt sig umgås med de nya stilelementen, och man finner
att han själv kunde göra ganska goda ritningar, vilka efter täm-
ligen ytlig överarbetning ha kunnat godkännas, såsom fallet var
med Kristdalaritningarna 1791. Det nyssnämnda årtalet 1776
blir för Berggrens mera officiella verksamhet alltså .också en
gräns mellan barock-rokokotradition och klassicism. Likartat är
väl förhållandet beträffande andra bygder och bygdekonstnärer
i landet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
