Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
69
väst vid Ringsjön exempelvis, ehuru där i en senare och dege-
nerad variant samt vid flera strandboplatser vid Skälderviken i
Jonstorps s:n (Lidén 1930). En centralt belägen typstation för
bland annat denna kultur är boplatsen vid Siretorp i Blekinge
(varest omfattande undersökningar ägt rum, vilka inom kort
publiceras i en uttömmande monografi). På Gotland i Öster-
götland och Mälarlandskapen inklusive Åland förekommer en
annan särpräglad grupp, som i sin tur kan uppdelas i flera
kronologiska skikt (Säter II, III, IV) etc.
Gropkeramiken från Humlekärrshult hör avgjort till den nyss-
nämnda sydostsvenska gruppen. Keramiken från Siretorp,
Torhamns udde etc. i Blekinge och från Humlekärrshult är full-
ständigt överensstämmande såväl med avseende på kärlformer
och orneringsmönster som lergodsets beskaffenhet. Från vår
boplats härröra endast skärvor, som ej kunnat ihopsättas till
något helt kärl, men härvarande fig. 16, som visar ett typiskt
gropkeramikkärl från Siretorp, ger en god föreställning om
Humlekärrshultskrukornas ursprungliga utseende. Kärlen voro
ofta ganska stora pjäser med vid mynning (ofta 30—40 cm. i
tvärsnitt), som var inböjd och utvikt ovan en vanligen skarp
bukkant. Bottenpartiet var alltid mer eller mindre spetsigt runt.
Godset, som är ovanligt smäckert för så stora kärl, är alltid
uppblandat med finare eller grövre stenkorn (en teknisk finess,
som ökade kärlväggens styrka och motståndskraft vid torknin-
gen och bränningen) och hårt bränt. Skärvorna äro täta, hårda
och tunga. Ornamenten anbragtes alltid på kärlets överdel,
bottenpartiet, som antingen stod nedtryckt i sand eller bland eld-
stadsstenarna, tarvade ingen ornering. Samtliga på boplatsen
förekommande ornamenttyper äro här återgivna. Mycket van-
liga äro horisontella rader av antingen korta streck (fig. 12 a)
eller kamintryck (fig. 12 b). Ej fullt så allmänt är mönstret
med horisontella vinkelbälten, antingen i streckteknik (fig. 13 a)
eller kamteknik (fig. 13 b). Fig. 13 c visar kombinationer av
föregående mönster. Skärvor med kryssband (fig. 13 d) i
streck- el. kamteknik äro sällsynta här. Likaså typerna 13 f
och g. De enbart gropornerade (13 e) äro allmänna. I stor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
