Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6
socken har fått sitt namn efter honom. Där visas ännu den källa,
i vilken han skulle ha döpt hedningarna.
Jorden i pastoratet är god och ansågs på den tiden ovanligt
välskött. Äkerbruk och boskapsskötsel voro huvudnäringarna
samt fiske vid kusten. Ett alunbruk fanns vid Lovers och ett litet
skeppsvarv vid Värnanäs. Folket var i allmänhet välbärgat. Det
var präktiga och hederliga, kloka och vakna män och kvinnor.
Många voro allvarligt lagda, men hade mycken humor och en
förunderlig livserfarenhet. Om mången gammal man eller kvinna
kunde man säga med Ordspråksbokens författare: ”Hon upp-
låter sin mun med vishet, och på hennes tunga är täckelig lära”.
Bondgårdarna voro välbyggda, lågo samlade i byar, trädgårdar
funnos överallt.” Uthusen lågo vanligen åt vägen, man kom in
på ladugården genom en väldig port mitt på den långa uthus-
längan, som innehöll ladugård, stall, lador och loge. På större gäår-
dar, där det behövdes mera utrymme, voro två flyglar utbyggda,
så att det av dessa byggnader bildades tre sidor av en kring-
byggd gård. På den fjärde sidan av denna var vanligen ett sta-
ket och där innanför låg det rödmålade boningshuset med träd-
gård på baksidan. Huset hade för det mesta ett stort kök, som
upptog hela ena gaveländan. På motsatta sidan låg storstugan
med en kammare, som det hette, innanför. På övre våningen
var det två eller tre rum, som ej användes annat än vid kalas. I
en eller två mindre byggnader på gården hade man drängstuga,
bagarstuga o. s. v. I trädgården funnos alltid fruktträd, frukten
i Södra Möre är ju berömd för sin fina arom; körsbärs- och
plommonträd bildade snår, härj. Där funnos också stickelbärs-
och vinbärsburskar samt «köksväxter. Kära mor i gården hade
nästan alltid ett roskvarter eller åtminstone ett ”litet lann” med
blommor vid ena gaveln. Man odlade mest perenna’ växter: kej-
sarkronor och akiejor, lavendel, krusmynta, åbrodd och salvia.
Av de sistnämnda bröt man en kvist till ”körkekryddor”, då man
gick till kyrkan på söndagsmorgonen. Det kunde vara bra att
lukta på de starkt doftande kvistarna, ifall man frestades att ta
sig en liten kyrkblund. Kvinnorna brukade linda näsduken om
psalmboken och sticka ned de små kvistarna i denna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
