Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12
som var befästad, och i trakten däromkring utkämpades ofta
väldiga strider. På Östersjön svärmade sjörövare, som gjorde
strandhugg, där de hoppades vinna byte. Södra Möre ansågs
sedan gammalt för en rik trakt och blev ofta utsatt för härj-
ningar. När fara var på färde, tog folket sin tillflykt till den
lilla fästningskyrkan, där man med framgång kunde försvara
sig. Ännu synas i muren de sneda öppningar, genom vilka man
kunde skjuta av pilar mot den anfallande fienden.
Jag nämnde det enformiga livet i bygden. Visst flöt det fram
stilla och enformigt, men den olust, som det nu talas så mycket
om, fanns inte alls, så vitt jag kan förstå. Det var tvärtom
trevnad och glädje över vardagslivet. Man hade på den tiden
ännu ej tagit bort ur katekesen det stycke, som handlar om
arbetet: ”Arbete befordrar hälsa och välstånd” etc. Arbetet var
inte en plåga, som man längtade att komma ifrån så fort som
möjligt, det var livets välsignade lag, en Guds gåva. Ännu hör-
des folk sjunga under arbetet.
En gammal bonde brukade säga: ”Det är skada att barn leka
bort så mycken tid. En kattunge leker inte mer än tre månader,
och han anker (ångrar) på det”. Jag undrade alltid, hur han
kunde veta, att kattungen ångrade sig. Min gamla trefärgade
katta, Susanna, brukade leka med sina ungar. Hon ångrade inte
sin ungdomsdårskap, eftersom hon fortsatte leken ända in i
ålderdomen, det kunde man ju förstå.
Inte heller ansågos pengar vara det enda värdet i livet, och
den avund och hätskhet, som nu plågar människorna och för-
bittrar samlivet emellan dem, hade ännu inte fått breda ut sig
över samhället. ”Rika och fattiga måste vara bland varandra.
Herren haver gjort dem alla”, och ”Den, som bärgar sig med sitt
arbete och låter sig nöja, han haver ett roligt leverne. Det är
att finna en skatt över alla skatter”, sade man.
Man var inte rädd för de många barnen i familjerna. ”Det
är Herrens göromål”, sade gummorna.
Visserligen fick en och annan en släng av Amerikafebern.
Farföräldrarnas gamla jungfru Stava berättade, att hon drömde
var natt om ”Amerikat”, så längtade hon dit. ”Vad drömmer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
