Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
das till korven. Litet senare på hösten slaktades gässen. En
stor del av gåsköttet röktes för att kunna förvaras en läng-
re tid.
När säden var inbärgad, skulle potatisen upp. Var det vac-
kert väder, brukade man bränna ”röjhögar” vid den tiden. Då
samlades byns ungar och stekte potatis i askmörjan, det var
en läckerhet. Så skulle potatismjöl och potatisgryn beredas. På
senhösten skulle linet brytas eller bråkas, som det kallades. När
linet var torkat i ”bastan”, hade man bråtkalas i de olika går-
darna. Man skickade bud till sina grannar, att den och den
dagen ämnade man bryta linet. Tidigt på morgonen den utsatta
dagen samlades de unga männen, drängar och hemmasöner, ia,
även mindre hemmansägare, som inga tjänare hade, i den bes
stämda gården... Var och en hade en linbråka med sig. Så ar-
betade man med linet hela dagen. Ingen fick betalt, men det
skulle vara god och riklig mat till tre mål och så på eftermidda-
gen ”merafton”, bestående av smörgås, ost, stora fyrkanter av
ugnspannkaka, kaffe med bullar och kakor, och så skulle man
ha mjölk, svagdricka eller enbärsdricka, så mycket man ville ha,
under dagens lopp. Brytningen gick med liv och lust under
skämt och samspråk, och på kvällen var allt färdigt. Så gick det
i tur och ordning genom socknen.
När linbrytningen var färdig, blev det kvinnornas tur att
komma samman och skäkta och häckla linet. Man skilde nu det
finaste linet från det övriga, det blev skäktfall, blånor och tågor.
Nu var linet färdigt att spinnas, vilket skedde om vinterkvällarna
eller vintermornarna vid skenet från spiselden eller ett talgljus.
I mitt hem spunno tjänarinnorna alltid under vinterkvällarna. En
eller två vävstolar voro alltid i gång i huset. Man vävde tyg till
kläder, lakan och handdukar m. m. Den enögda Mia, en gud-
fruktig, alltid glad och språksam kvinnna, var en skicklig dräll-
väverska, hon hade sysselsättning året om i olika gårdar, där hon
vävde de vackraste dukar och servetter med 8 eller 10 skaft av
det hemspunna linet. Om vårarna såg man vid gårdarna långa
vävar ute på blekning i trädgården eller ”lyckan” invid gården,
där längre fram på sommaren kalvarna brukade få hålla till.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
