Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13
fanns det ingen myrten. Då band farmor krans och krona åt
henne av de fina, krusiga bladen på gåsörten (potentilla anse-
rina), och denna krona skulle ha varit vacker och klätt henne väl.
Sedan hemmet i Sandby genom faderns död blivit upplöst,
vistades Sophie Klinth hos sin syster och svåger, prosten Udden-
bergs i Vissefjärda, och där gifte hon sig som ovan nämndes
1832 med dåvarande komministern i Kalmar, Nils Löfgren. I
"Kalmar bodde familjen Löfgren i egen gård vid Norra Lång-
gatan, där nu allm. läroverkets gymnastikhus är byggt. I denna
gård föddes fem av de sju barnen. Tre av dessa, Gustaf, Hanna
och Claés nådde mogen ålder, de två andra dogo tidigt. I Fager-
hult föddes de båda yngsta, Laura och Georg.
Jag har ofta, sedan mina farföräldrar för länge sedan voro bor-
ta (prosten Löfgren dog 1881 och prostinnan Sophie år 1882)
undrat, vad det egentligen kunde vara, som gav deras hem en
alldeles särskild prägel av trevnad, vilket gjorde, att människor
av mycket olika slag funno sig så väl där.
Kanske berodde det på den atmosfär av frid och lycka, som.
trots prövningar och sorger, omgav de båda gamla makarna.
Godhet, allvar och glättighet riktigt strålade ut från farfar. Han
var vacker och ståtlig till och med på ålderdomen. Det berättas,
att konung Carl Johan vid ett besök i Kalmar hade yttrat, då han
såg den unge komministern: ”Quel bel apötre!” — ”Då jag vill
föreställa mig en verkligt from människa, tänker jag alltid på
morbror Löfgren”, brukar en fränka säga. Som ung flicka vista-
des hon flera år i mina farföräldrars hus. Barnen i detta hus
kunde aldrig minnas, att de hört ett häftigt eller ovänligt ord av
sin far. Men han straffade dem strängt, då han ansåg, att det
behövdes. Mindre fel fick deras mor beivra. Min far berättade,
att han som liten pojke en gång fått ett stycke tobak av vallpoj-
ken. Han tänkte i ensamheten öva sig i den manliga dygden att
tugga tobak. Emellertid märkte hans far, att han smusslade med
någonting, stack ned handen i hans ficka och fick tag i den till-
ämnade tuggbussen, som konfiskerades. Han förmanade sin häp-
ne son med följande ord: ”Trösta dig, Gusten, om mamma hade
fått se det!”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
