- Project Runeberg -  Meddelanden från Kalmar läns Fornminnesförening / XXV. (1937) /
78

(1898-1962) Author: Fabian Baehrendtz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

178

Nu skulle den naturligt faderliga och moderliga wälsignelsen sök asig
uttryck, för att i denna stund, då I för sista gången och för altid lemnen
föräldrahyddan, ljuda öfver Eder i all den kraft hvarmed den uttalar sig
i föräldrahjertans djup. Föräldrahjertan: Trenne sådana klappa ännu för
Eder uti lefvande bröst. Tvenne under hvilka edra egna hjertan först be-
gynt sin lifsrörelse, — ett, som med den ’trogne Makens hela tillgifvenhet,
städse delat och ännu delar Modershjertats både smärtor och fröjder.
Ett har till outsäglig saknad och sorg för oss alla, upphört att slå, men
wi wete hvad det skulle känt, om det bland dödlige fått upplefva denna
dagen: Dock, dess altför tidiga förlust har icke blifvit oersatt: HAN, som
skapar hjertan och böjer dem huru HAN will, gaf åt den frånfallna fader-
lösa, i Morbrodern en annan Fader, med ett hjerta, som klappar warmt
för älsklingen — warmare i följd af sin mera eldiga natur, än kanske något
af wåra Öfriges. Så är den Qvadriga af föräldrahjertan ändå fulltalig, som
nu och städse bär eder sak, I unga tu, inför Allfaders thron, och åter-
hämtar derifrån åt Eder wälsignelsen:

Men här skulle deras känslor uttryckas i ord till Eder. Bäst förmådde
han göra det, som sidst tillkommit, ty han talar äfven Poesiens höga språk.
Men, Poesin sjelf blir någon gång ordlös, när det är fråga om att uttrycka
egna känslor: För andras kan den föra talan — icke så för egna, när dessa
gå djupare, såsom föräldrars för sina barn. ’Det språk, som i denna stund
rör sig i wåra hjertan kan icke med ord uttalas — aldraminst af mig på
min torra prosa. Det förstås i himlen och — af barnahjertan på jorden,
och — det vare nog:

Men, flere äro, som wilja hafva sina lyckönskningar framförda till Eder
I Nygifte: uti denna högtidsstund för Eder och för oss alla. Syskonringen,
som fulltalig omgifver Eder — slägtkedjan, som stor och stark, sluter sig
omkring Eder — Wänners krets, som bevittna Eder sällhet, — alla hälsar
Eder med ett innerligt: Lefven länge: Waren lycklige!

Prosten Löfgrens sista levnadsår förmörkades av sorger och
oro. Det var en bitter sorg för både honom och hans maka, när
deras äldste son, min far, gick bort 1873 vid 39 års ålder. Men
de buro denna prövning med kristlig undergivenhet.

Något, som mycket smärtade min farfar var de religiösa stri-
digheter, som på 1870-talet utbröto inom församlingen. Det gick
vid den tiden en våg av religiös väckelse genom socknen. Prée-
dikanter, bl. a. P. P. Waldenström, reste omkring och talade i
socknarna i Handbörd. Nattvardsföreningar stiftades. Somliga
läto döpa om sig i Emån, andra i ett bönhus, som uppfördes.
En gumma svarade på frågan, varför hon låtit döpa om sig:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:15:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kalmarforn/25/0080.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free